Ett loppisbesök

November 19, 2015

[skrev det här för nästan två månader sedan men inlägget fastnade i någon typ av limbo]

Det har varit en fantastisk hösthelg! Morgonpromenader med dagg och rykande sjörök kombinerades med rödvin, lätt sötat humleöl och skinkstek.

Dessutom så blev det en kort besök på min favoritloppis, ett besök som slutade med både dur och moll. Dels var besöket närmast livsbejakande eftersom jag kom hem med en gigantisk persisk matta – en matta som jag fick efter följande konversation:

Försäljare: Du håller i en äkta matta. Ge mig ett bud.

Jag: Eh, jadu, en tusenlapp?

Försäljare: för en femtiolapp så blir den din!

loppis_matta_l

Drygt hälften av textilpjäsen.

Bloggen hoppas att nedprutande är det nya svarta.

Dock så lägrade sig en slöja av melankoli under besöket eftersom rader efter rader var fullproppat med inramade träkolsmålningar, allmogemålade träredskap och handbroderade bonader och andra handarbeten. Alltså, antalet timmar som någon lagt ner på sina objekt som nu betraktas som värdelösa och sprids för vinden för några enkronor… Det sorgligaste var en mycket otidsenlig bonad med religiöst motiv och en liten text som förklarade att ett hem där barnen älskas aldrig kan vara ett fattigt hem. Troligtvis har en husmor suttit på sin kammare till sen timme och broderat och sytt medan barnen sov en trappa upp, men när modern var borta så närmast slängdes hennes ömhetsbetygelse och hyllning till familjens barm. Osökt eller ej; jag såg framför mig en gammal gumma som burit, förlöst och sedan närt hennes avkommer, som sedan visar sin tacksamhet genom att sälja hennes tygkaress för en femkrona.

Denna molokna bild ramades in av rader med lådor med billiga husgeråd – hela bohag som schackrades bort för spottstyver. För en person som har ett intresse för inredning är det en ödmjukt att inse att ens egna älskade prylar troligtvis kommer hamna i diverse reabackar, knappt värda en struntsumma.

Maroun Salloums eklektiska vardagsrum

October 6, 2015

Ordet ”eklekticism” återkommer ofta i inredningsparlörer. Men sällan är det så passande som hos den libanesiskt födda antikhandlaren Maroun Salloums högst eklektiska vardagsrum (seriöst öppna bilderna i ny flik och zooma!).

Salloum_i

Salloum_ii

Salloum_iii

Salloum_iv

Rummet har en originell skönhet, och dess mest utmärkande enskilda beståndsdel är de vackra spanska nygotiska väggpanelerna, som kompletteras på ett högst bedårande vis med viridiangrönt och vitt. När insulinchocken har ebbat ut lägger vän av ordning märke på att rummets övriga attiraljer börjar stå ut och pocka på uppmärksamhet. Allt ifrån stolarna i Ungersk secessionistjugend till de klassicistiska-bysterna samt de utvalda orientaliska och kinesiska objekten är oerhört vackra i sig själv, men tillsammans sammanstrålar objekten till ett enda Objet d’art.

Faktum är rummet bjuder på så mycket ögongodis att det är svårt att välja enstaka objekt – och som den här bloggen alltid tjatar om; alla enstaka objekt harmoniserar i syfte att skapa en helhet. Cristopher Worthland har beskrivit Salloums vardagsrum som ”an attractive and pleasing cohabitation of the Modern and Romantic, masculine and whimsical”. Vidare menar Worthland att trots att det inte syns, så bebos rummet av arv från mellanöstern:

Though literally absent, an Orientalist mood prevails that hints at the discovery of magical treasures, as with Aladdin’s cave. And no wonder, given that the Lebanese M. Salloum spent his childhood in Beirut, where an embarrassment of riches from the Ottoman Empire, China and 19th-century Europe converged.

Salloums barndom I Beirut tycks vara av betydelse och återkommer även i en intervju med The Polyglot. Man ska inte dra för stora växlar – mångfald har knappast nödvändigtvis något med börd att göra – men jag hoppas att denna approach till globalisering och lokalisering sprids; att kulturell särart inte nödvändigtvis behöver betyda ex. svensk inredning för en svensk eller turkisk dito för en turk, utan att vi ser till att bejaka den grundton som de facto finns i våra olika kulturarv, och sedan låter den grundtonen leka med världen som spelfält.

Ett sökande efter tecken på liv

October 4, 2015

Nyligen så skissade bloggen på ett axiom som leder till att jag letar efter spår av historiskt kontinuum – att ett rum/plats känns tomt på substans om det saknar estetik med drag från det förflutna eller material och processer med historisk förankring. Uttryckt på ett annat sätt; jag letar efter bevis på att just det här rummet/platsen är besjälad med förflutenheten.

Dock är frånvaro av förflutenheten inte det enda som känns främmande i vår samtid. Så i dagens inlägg riktar bloggen sin lens mot sökande efter tecken på liv och axiomet att spår av liv är en grundläggande byggnadssten i sant vidunderlig inredning.

För just livet i form av det mänskliga är ofta frånvarande i både de privata och offentliga rummen. Angående det sistnämnda; om vi hårdrar det så är otvivelaktigt att en stor grupp människor inte ser något speciellt mänskligt, eller vackert, med samtidens offentliga rum där (ny)modernismens ok trycker ner mellanmänskliga relationer och klassiskt humanistiska värderingar. Existensen av denna djupa spricka mellan design- och byggprofessionerna och allmänheten har belagts flera gånger, exempelvis i Catharina Sternudds doktorsavhandling. Byggprofessionernas preferens för s.k. modernism (som för övrigt bör byta namn eftersom paradigmets urkunder skrevs för typ 90 år sedan) sätter sina spår på även interiörer är ledsamt. Om inte annat så bidrar det till sterila rum som inte är anpassade för människor, till skillnad från traditionella interiörer som ofta är byggd med människan som grundplåt. Saxat från Gysinge:

Den första dörröppnaren till god byggnadsvård är när man insett att hus har mänskliga drag. De till och med byggdes ju med människokroppen som måttstock: I tum, i fot, i famn…

Dock så är detta axiom i högsta grad mångbottnat, så därför skissar bloggen detta axiom som en hypostas med följande teorem:

  • Spår av liv i form av djur höjer alla rum

Detta förstnämnda teorem är ett någorlunda enkelt koncept. Djurhudar, kranium, snäckskal… it is all the same… reliker från djurvärlden ger ett djup och en andlig höjd till alla rum.

  • Minnesfragment bör få ta fysisk plats

Ett liv”. Ta dessa enkla ord i munnen och slut dina ögon. Vandra inåt.

Nedvärdera inte dessa kontemplationer till simpla nostalgitrippar utan låt dig i högsta grad inspireras. Trots att samtiden har degraderat forntiden så är det ett misstag att inte manifestera vårt ursprung och våra högst individuella resor, vi är trots allt fortfarande människor och vår (kanske)helt artunika förmåga till självkännedom bör få blomma ut i ditt hem. Vad det konkret betyder är upp till dig.

  • Naturen är livets förutsättning och ändhållplats

Trots civilisation och andra självbedrägerier så är naturen fortfarande livets förutsättning och ändhållplats (av jord är du kommen – jord skall du åter varda, osv.). Hylla livets vagga och ofrånkomliga slut så kommer du bli mer harmonisk.

Detta hyllande kan ta sig i mängd olika konkreta uttryck. Exempelvis via färgval, växte och konstruktionsmaterialval.

Ralph Lauren Home Collection – tidlöst, lyxigt, maskulint, och förbannat ursnyggt!

September 18, 2015

Ni vet den där känslan då allt svindlar, lungorna snörs åt, ögonen tåras och saliven dreglas medan munnen på samma gång känns torr som en öken.

Den där vidunderliga känslan.

Ungefär så känns det när jag kollar på Ralph Lauren Home Collection.

Det sjuka är att känslan med få undantag infinner sig oavsett om jag kollar på deras ursprungliga kollektion från 1983 eller dess senaste inkarnation från 2015, vilket tveklöst antyder att Ralph Lauren verkligen är något viktigt på spåret.

Den ursprungliga kollektionen presenterades med följande ord:

“There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in.” — Ralph Lauren

Med den programförklaringen ekande I mitt medvetande är det kanske inte så konstigt att jag faller huvudlöst in i Laurens universum, även jag har en vurm för förflutenheten.

Ralph Laurens inredningsfilosofi har beskrivits mycket träffande av Dan Rubinstein som menar att märket är en omtolkning av det förflutna, ett lager-på-lager-förhållningssätt till inredning och en lyxig version av amerikansk “casual comfort”. Vidare menar Rubinstein att (varu)märket har kommunicerat följande lektioner:

  • Sängen är ett blickfång som bör fungera som ett ställningstagande, du ska komponera ditt sovrum som du komponerar din outfit.
  • Genom att väva in aspekter som texturer, färg, mönster, osv. så skapas en helhet som är varm och tidlös, inredning ska skapa ett hem.
  • Återhållsamhet är överskattat, men fokus behövs.
  • Patina skapar en mer lättsam och avslappnad stil.
  • Ortodoxi ska alltid ifrågasättas och eklekticism är helt rätt.

Andra menar att Ralph Lauren målar upp bilder av lyx, äventyr, och skönhet, bilder som har kommit att definiera ”amerikansk stil.” Själv har gärningsmannen sagt att “what I do is about living; it’s about living the best life you can”.

Dock finns det bara så mycket som ord kan kommunicera, så luta er tillbaka och njut av några av mina favoriter:

Ralph Lauren Home Collection 1983:

ralph_lauren_1983

Ralph Lauren Home Collection 1984:

Ralph Lauren-Polo Ad  H&G Sept '84 "There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in." -- Ralph Lauren "There is a romance of living, a beauty in things that endure and have personal meaning." -- Ralph Lauren

Ralph Lauren-Polo Ad  H&G Sept '84 "There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in." -- Ralph Lauren "There is a romance of living, a beauty in things that endure and have personal meaning." -- Ralph Lauren

Ralph Lauren Home Collection 1986:

ralph_lauren_1986

ralph_lauren_1986_ii
Ralph Lauren Home Collection 1987:

ralph_lauren_1987

ralph_lauren_1987_ii
Ralph Lauren Home Collection 2002:

ralph_lauren_2002
Ralph Lauren Home Collection 2005:

2005

Ralph Lauren Home Collection 2011:

ralph_lauren_2011

Ska jag sammanfatta så blir det idel lovord såsom tidlöst, lyxigt, maskulint, och förbannat ursnyggt!

Den här bisarrt vackra videon förklarar varumärkets filosofi:

Färgsättningar från himlen

September 18, 2015

7bd1d9b66cbb2051a5ccec8b04ba37b4

Jag sjunker ibland ner i min kontorsstol och stirrar på detta kort.

Skulle färgpaletten vara ett vin, och om jag får flumma ut i associationsbanor som den bäste sommelier, skulle jag deliriskt freestyla om idel varma färger med toner av auberginerött/moccanougatrosa/varmbeige/ med en kraftigare accent.

De enkla profilerna med det rena vita samt golven som ser ut att vara behandlade med en svagt jordpigmentbrutenfernissa bara höjer mysfaktorn.

Sedan har jag en grej för planlösningar med många små rum och dörrposter. Att samtiden river ut inkråmet i gamla hus och nedvärderar dess nu otidsenliga dispositioner med serveringsgångar och jungfrukammare fnyser jag åt – för det finns få saker som är så vackert som dörröppningar och att blicka in i rader av rum med subtilt vackra färgsättningar som kompletterar varandra och skapar en helhet. Det bästa är att sådana här miljöer är sjukt enkelt att konstruera och underhålla, synd att så få tar chansen.

grange

Rummet ovan är egentligen lika vackert, men på ett helt annat sätt så filosofin och resultatet är nästan motsatt. Avsändaren är en av 1900-talets främsta inredare Jacques Grange.

Om den tidigare miljön komplimenterar genom likartade färger i olika rum så satsar Grange på frontalkrock. Jag hatar egentligen mintgrönt, men med gammalrosa accenter (dörrfodret!) och möblemang med lila, något murrigt rött, en liten gnutta blågrått och hårt polerat ädelträ blir det hela en supé som jag inte kan motstå. Framförallt med fiskbensparkett och en diskret meanderbård… och titta på hur denna pärla kontrasterar och kompletterar hallen dess vackert rutiga golv och färgpalett med smutsigt ljust marmorgrått och en liksom vitutspädd duvblå.

Weltschmerz

September 18, 2015

Höstens mänskliga katastrofer har lagt sig som ett skymningstäcke över bloggen.

Men då är det kanske viktigare än någonsin att fly bort från den centraleuropeiska skammen och svenska järnrörspartiet och dess Putinapologeter och in något vackrare.

Något som dom inte kan smitta eller fläcka.

Därför får läsaren ursäkta då de kommande inläggen kommer bli något associativa.

Om svensk commercial art

September 4, 2015

Ser att Aftonblaskans inredningssajt/webshop Myhome beskriver posters som en trend. Gott så. Vidunderlig har tidigare bloggat om affischer och filar på en separat blogg om konsertaffischer.

Dock så lämnar Myhome en liten besk smak i munnen eftersom deras urval av trendiga posters generellt är väldigt dyra – speciellt med tanke på stora upplagor, mestadels anonym formgivning och producerade med billiga trycktekniker på billigt papper – och eftersom urvalet är homogent och ganska andefattigt.

Det sistnämnda är intressant. Antar att det lätt blir så när det redaktionella innehållet ska sälja till den stora massan. Det är också ganska anmärkningsvärt att förvånansvärt många av affischerna inte uttrycker ett eget formspråk, visar på hantverksskicklighet, eller tar några risker – hela upplevelsen känns som att shoppa på en tråkig anonym flygplats. Lite lustigt blir det också när redaktionen skriver att ”Sverige har många duktiga illustratörer och formgivare, som Lovisa Burfitt och Ylva Skarp – så utbudet av snygga posters är stort här”. Som om svensken är utlämnad till svenska formgivare.

Smaken är dock som baken.

Dock så känns det lite konstigt att Sverige inte kan producera en commercial artist i samma liga som Aaron Horkey, Nicolas Delort, João Ruas, Esao Andrews, Dasha Pliska, DZO Olivier, Landland, Dan Stiles, Akiko Stehrenberger, Tomer Hanuka, We Buy Your Kids, Zakuro Aoyama, Rob Jones, Vaughan Oliver – för att nämna några samtida. Har Sverige någonsin producerade en affischillustratör som kan konkurrera med européer som Gunther Kieser eller Andrzej Pagowski, eller amerikaner som Steve Frankfurt eller Saul Bass?

En liten brasklapp – jag påstår inte att jag har bra koll på svensk commercial art, tvärtom till och med! Men jag vet att jag väldigt sällan har ramlat av stolen när jag kollat på svensk affischkonst – och detta gäller mina hyffsat stora efterforskningar inom film- och konsertaffischer. Kan detta bero på svenska institutioner? Att svenskar anser sig stå över kommersiellt arbete? Att A-kassan varit för hög? Eller är det resultat av hegemonin i svensk formgivning (ljust & fräscht osv.)?

Fördunklade gröna tankar

September 3, 2015

Under den senaste tiden har mitt medvetande stundtals sjunkit ner i en behaglig dagdröm om att bemästra färgen grönt.

I kontorslandskap och framför skärmarnas drönande skimmer så vandrar tankarna iväg till mossgrönt och jugendgrönt.

Som att leva i konstant morfei armar.

Men när jag står och ska samla tankarna så är allt fördunklat.

När vi använder odet “dagdröm” bör vi kanske betona ordets efterled.

Det grönas flyktighet är också logiskt om vi lyssnar på Picasso:

They’ll sell you thousands of greens. Veronese green and emerald green and cadmium green and any sort of green you like, but that particular green, never.

Exakt så.

Aldrig just den där djävla gröna tonen.

*

Högst orelaterade men vackra rum som definieras av grönt:

Scan+15

f4a6cab4c5d3c95755637cec2c0c586e

Photographers Jamie Beck and Kevin Burg stay at the historic Greyfield Inn on Cumberland Island, GA

Apropå ananastrenden…

June 26, 2015

Ingen kan väl ha missat att ananasen varit het sedan några år tillbaka.

Dock.

Rygga tillbaka!

Vik hädan!

Eftersom alla ananasprylar slås på skam av The Dunmore Pineapple i Skottland. En byggnad som John Murray lät bygga som en ömhetsbetygelse till sin fru Susan år 1761.

ananas

Via Lost in the Renaissance.

Snygga och okonventionella inredningsattiraljer: vetenskapliga specimen

June 26, 2015

micsldes

Dagens andra inlägg om snygga och okonventionella inredningsattiraljer handlar om vetenskapliga specimen, gärna antika sådana. Igen så får vi jag ge cred till världens bästa blogg, den numera insomnade The Nonist.

Dessa objekt är vansinnigt snygga inredningsattiraljer pga. tre faktorer.

Först och främst så är dom vackra i sig själv, alltså utan konceptualisering mycket fina objekt. Exemplar tagna från The Nonist:

micslds1 micslds2 micslds3 micslds4 micslds5 micslds6 micslds7 micslds8 micslds9 micslds10 micslds11

Det är lätt att hålla med om att dessa är något av ”the most elegant and perfectly beautiful human artifacts on planet earth” och att The Nonist har helt rätt i att man skulle kunna skapa mycket snygg konst genom att scanna in prover, förstora och slutligen printa ut dem.

Den andra anledningen är högst kontextuell, nämligen att dessa antika små glasobjekt påminner oss om en tid då (nästan)vanliga människor spred ljus och upplysning i världen genom idogt samlande och katalogiserande. Det är svårt att uppskatta värdet hos de bidrag som de tidiga vetenskapspionjärerna spred, och hur deras värv hjälpte till att skaka världens in i den moderna tidsåldern. Exempelvis amatörmeteorologen Luke Howard som gav oss grogrunden, och namnen, för de ständigt skiftande molnformationerna, eller hobbygeologen William Smith vars besatthet av jorden och bergen gav oss den moderna geologin. Detta är bara två namn i ett hav av stordåd, och dessa vetenskapliga specimen kanske gör att vi kommer ihåg att vår världsbild inte bara inträffade, utan i högsta grad skapades genom blod, svett och tårar.

Den tredje anledningen är att samlande på dessa små glasbrickor ger möjligheter att införskaffa kringprodukter som snygga mikroskop, och självklart ett riktigt specimenskåp! Exempelvis denna snygga pjäs med elfenbensknoppar:

a47282bab33a636b95d3f08e45bca666

Skåpet klubbades dock för £10,000….en lite billigare pjäs kan du just nu buda på hos Ebay:

$_57

$_57 (2)

$_57 (1)