Hemma hos Freud

March 26, 2015

Vi läser i DN att Freud är tillbaka, eller i alla fall att psykoanalysen är på modet igen.

Gott så.

Vi har ingenting att tillägga trots att vi (ofrivilligt) läste Freud redan på mellanstadiet, dock så kan vi åtminstone skriva en rad eller två om Freuds känsla för stil – en mening som kändes så skönt att skriva att detta inlägg bara måste ha gömt sig i mitt undermedvetna! Vår utgångspunkt är några gryniga bilder på Freuds kontor i Wien.

Office

Freuds kontor är nästan en karikatyr på det plottrigt borgerliga inredningsidealet där knappt en tum får bestå av tomrum, vilket känns självklart för sekelskiftets österrikiska högre borgarklass. Många av de enskilda objekten såsom läderinbundna böcker, piedestaler och tunga möbler signalerar borgerlighet, men det är i allra största grad ett personligt rum! Exempelvis så skapar det stora skåpet med dess ampuller, glasmonterns krimskrams och de exotiska kuriosaföremålen ett distinkt rum fylld med personlighet.

Freud_s_Desk

Just samlingarna i Freuds kontor är något vi bör lära av. Som med så mycket annat är det ett utryck för långa händelseförlopp och tidsbundna konventioner. Jag har egentligen ingen aning om vad Freud har samlat ihop, om det är talismaner eller bara krimskrams, men för en nutida flanör ser det ut som att Freud har följt den då samtida medelklassimitation av 1800-taletsöverklasspraxis att samla på kuriositeter, en praxis som följde vågor efter vågor av samlingsmanier på sexton- och sjuttonhundratalen där glada (och oftast rika)amatörer samlade ihop och katalogiserade naturvetenskapliga specimen. Detta var innan professionaliseringen av musei- och arkivinstitutionerna, och av det stora vetenskapsparadigmet, och dessa ofta gigantiska samlingar blev inte sällan startgropen för professionaliserade institutioner – exempelvis så var Sir Hans Sloanes personliga samling en grund för British Museum och James Smithsons testamenterade tillgånger och mineralsamlingar var starten för anrika Smithsonian Institution i Washington D.C. Freuds samlande ser ut som antropologiska och humanistiska specimen, vilket var den då rådande kulturella trenden för de övre skikten, vilket kan förklaras genom nationalistiska idéer och tankar om gemensamma kulturer.

Som Dick Harrison skriver i ett nyutkommet nummer av Axess så är det “folkliga hobbysamlandet” på undantag efter att förlorat sin glans och popularitet. Jag tycker att detta är en högst negativ utveckling, delvis eftersom jag håller med Harrison om att samlandet inte bara är materiellt utan i högsta grad en dygd. Dessutom som bilden ovan visar så kan dessa folkliga gytter vara mycket vackra och stämningsfulla. Dock är det en i allra högsta grad otidsenlig samling, inte bara för sin anspråkslöshet utan också på grund av att samtida identitetspolitiska strömningar såsom kulturellt bemäktigande säkerligen skulle förkasta Freuds samling som kränkande.

Couch

Slutligen, Freuds högborgerliga inredning är fylld av överdåd, och mycket rikt på textur. Dessutom så är det ALLTID rätt att drapera möbler med tunga textilier.

No Comments

Leave a Reply