I den flytande modernitetens tidevarv…

August 16, 2017

Vi på bloggen ligger sällan rätt i tiden. Det blir lätt så när ens nattlektyr består av redogörelser över apokalyptiska idéströmningar och beställningskataloger för färgpastor alá förra sekelskiftet. Dock så tycker vi att det är spännande att lämna vår dödsdal och gå på interwebz gator som en vanlig bloggare. Oftast sker detta genom Trendenser.se. I ett inlägg nämner Trendenser ofoget med retuscherade inredningsbilder, och jämför det med modemagasinens sjukligt smala- och ouppnåeliga ideal. Saxat:

Kanske är det mot bakgrund av min egen tonårshistorik som jag blir så ledsen nu när jag får mail av bloggläsare som påvisar samma slags ledsna uppgivenhet, fast mot sina egna hem. I övrigt kloka och rimligt resonerande vuxna jämför sina helt “normala” bostäder mot vår tids ideal som visas upp i inredningsmagasin och på internet och känner samma slags tonårsmässiga frustration över att de inte “får till det”.

Fortsättningen förtjänar att upprepas in i absurdum:

Men vet ni varför?
De hemmen finns inte.

Det här är så tragiskt! Zygmunt Bauman stipulerade att vår senmoderna tid – den flytande moderniteten – kategoriseras av individens tilltagande känsla av osäkerhet samt en internaliserad ambivalens. I senmoderniteten är den moderna människan är ett projekt där autonomi uppnås genom underkastelse, där individualiseringsprocessen sker genom längtan, där vår personlighet gestaltas genom opersonliga attribut och där, kortfattat, det som gör oss unika tas genom gemensamma beslut. Jag har svårt att släppa att ärkeflummaren kan ha haft rätt då folk uppenbarligen tror sig vara okapabla att skapa en egen smak utifrån eget huvud, och hanterar sitt hem – som idag verkligen är en symbol för vårt förmena unikum – bortanför ens egna tankeprocesser. Det sistnämnda attributet i individualiseringsprocessen exemplifieras även det mycket bra genom ett Trendenser-inlägg, denna gång om färgprover. Vi på bloggen har tidigare uppmuntrat till att bojkotta Färgkodernas tyranni och visst är det som Trendenser skriver inget fel i att referera och inspireras av andra! Men att inspireras är inte att anpassa sig, och att utgå ifrån ett externt och opersonligt tryck är väsensskilt från framgångsrik inredning som i slutändan alltid handlar om att anpassa dig till just dina förutsättningar.

Vän av ordning kanske frågar sig vad betyder det här? Är vi inte alla slavar under tidsandan. Förvisso är ingen människa en ö – men fatalism gör sig icke besvär! Vem vet, om vi odlar vår excentricitet så kanske vi dessutom lär oss att vara nöjda med det vi har… och istället förfina istället för att förgäves söka efter inredningens utopia (vilket dessutom skulle leda till mindre svinn och mindre ekologiskt avtryck). Dessutom, att kasta sig av oket från den flytande moderniteten leder troligtvis inte bara till sinnesro, utan också till betydligt snyggare inredning. Ett random axplock från min inspirationsmapp:

0501NYS_Faulkner-fig6_big

Nu är förvisso textilier alltid rätt! Och bohemchic är populärt då och då, men ändå har jag svårt att tro att speciellt många skulle komma på tanken att inreda så här idag. Frank Faulkner heter inredaren.

bb012b314bd6befdf92ace89d3f856ec

Blyinfattade fönster är alltid rätt! Det viktiga med den här bilden är dock att samma lekfulla och stämningsfulla känsla kan uppnås med andra material. Ex. så klädde jag en gång ca. en halv badrumsvägg med provbitar av färgad glasbetong.

dc44dba559c52fe374745f170acd9ca5

Ibland behöver det inte vara så svårt. Den här romantiskt shabbyishstilen är ganska vanlig, och liknande sänghimlar har vi sett till leda. Tänk postmodernt och på juxtaposition så blir det dock riktigt lyckat.

f51ae47f2e34273d53b6570d2f247a59

I Amsterdam så har flertal takmålningar hittats vid renoveringar. Någon idiot tyckte det var rimligt att täcka över dessa nu unika arv med puts. Nu behöver vi förvisso inte prata 1600-tal, principen att göra någonting – egentligen vad som helst – roligt med innertaken är sorgligt förbisedd.

tumblr_nolsin9Aor1rxu7iuo1_400

Själv så vill jag leva inuti Michael Taylors målning “Girl with Lilac“. Inte för flickans skull, men pga. den ljuvliga färgsammansättningen.

No Comments

Leave a Reply