Maroun Salloums eklektiska vardagsrum

October 6, 2015

Ordet ”eklekticism” återkommer ofta i inredningsparlörer. Men sällan är det så passande som hos den libanesiskt födda antikhandlaren Maroun Salloums högst eklektiska vardagsrum (seriöst öppna bilderna i ny flik och zooma!).

Salloum_i

Salloum_ii

Salloum_iii

Salloum_iv

Rummet har en originell skönhet, och dess mest utmärkande enskilda beståndsdel är de vackra spanska nygotiska väggpanelerna, som kompletteras på ett högst bedårande vis med viridiangrönt och vitt. När insulinchocken har ebbat ut lägger vän av ordning märke på att rummets övriga attiraljer börjar stå ut och pocka på uppmärksamhet. Allt ifrån stolarna i Ungersk secessionistjugend till de klassicistiska-bysterna samt de utvalda orientaliska och kinesiska objekten är oerhört vackra i sig själv, men tillsammans sammanstrålar objekten till ett enda Objet d’art.

Faktum är rummet bjuder på så mycket ögongodis att det är svårt att välja enstaka objekt – och som den här bloggen alltid tjatar om; alla enstaka objekt harmoniserar i syfte att skapa en helhet. Cristopher Worthland har beskrivit Salloums vardagsrum som ”an attractive and pleasing cohabitation of the Modern and Romantic, masculine and whimsical”. Vidare menar Worthland att trots att det inte syns, så bebos rummet av arv från mellanöstern:

Though literally absent, an Orientalist mood prevails that hints at the discovery of magical treasures, as with Aladdin’s cave. And no wonder, given that the Lebanese M. Salloum spent his childhood in Beirut, where an embarrassment of riches from the Ottoman Empire, China and 19th-century Europe converged.

Salloums barndom I Beirut tycks vara av betydelse och återkommer även i en intervju med The Polyglot. Man ska inte dra för stora växlar – mångfald har knappast nödvändigtvis något med börd att göra – men jag hoppas att denna approach till globalisering och lokalisering sprids; att kulturell särart inte nödvändigtvis behöver betyda ex. svensk inredning för en svensk eller turkisk dito för en turk, utan att vi ser till att bejaka den grundton som de facto finns i våra olika kulturarv, och sedan låter den grundtonen leka med världen som spelfält.

No Comments

Leave a Reply