Om svensk commercial art

September 4, 2015

Ser att Aftonblaskans inredningssajt/webshop Myhome beskriver posters som en trend. Gott så. Vidunderlig har tidigare bloggat om affischer och filar på en separat blogg om konsertaffischer.

Dock så lämnar Myhome en liten besk smak i munnen eftersom deras urval av trendiga posters generellt är väldigt dyra – speciellt med tanke på stora upplagor, mestadels anonym formgivning och producerade med billiga trycktekniker på billigt papper – och eftersom urvalet är homogent och ganska andefattigt.

Det sistnämnda är intressant. Antar att det lätt blir så när det redaktionella innehållet ska sälja till den stora massan. Det är också ganska anmärkningsvärt att förvånansvärt många av affischerna inte uttrycker ett eget formspråk, visar på hantverksskicklighet, eller tar några risker – hela upplevelsen känns som att shoppa på en tråkig anonym flygplats. Lite lustigt blir det också när redaktionen skriver att ”Sverige har många duktiga illustratörer och formgivare, som Lovisa Burfitt och Ylva Skarp – så utbudet av snygga posters är stort här”. Som om svensken är utlämnad till svenska formgivare.

Smaken är dock som baken.

Dock så känns det lite konstigt att Sverige inte kan producera en commercial artist i samma liga som Aaron Horkey, Nicolas Delort, João Ruas, Esao Andrews, Dasha Pliska, DZO Olivier, Landland, Dan Stiles, Akiko Stehrenberger, Tomer Hanuka, We Buy Your Kids, Zakuro Aoyama, Rob Jones, Vaughan Oliver – för att nämna några samtida. Har Sverige någonsin producerade en affischillustratör som kan konkurrera med européer som Gunther Kieser eller Andrzej Pagowski, eller amerikaner som Steve Frankfurt eller Saul Bass?

En liten brasklapp – jag påstår inte att jag har bra koll på svensk commercial art, tvärtom till och med! Men jag vet att jag väldigt sällan har ramlat av stolen när jag kollat på svensk affischkonst – och detta gäller mina hyffsat stora efterforskningar inom film- och konsertaffischer. Kan detta bero på svenska institutioner? Att svenskar anser sig stå över kommersiellt arbete? Att A-kassan varit för hög? Eller är det resultat av hegemonin i svensk formgivning (ljust & fräscht osv.)?

No Comments

Leave a Reply