Trio skuggspel

April 21, 2015

För ett tag sedan bloggade jag om en lägenhetsstyling fylld av ljus- och skuggspel och slog fast att rum i form av skymningslandskap skapar transitonsfaser.

Tycker fortfarande att det är mycket vackert.

beppebracanto

Vad kommer först, ljuset eller mörkret?

Som bilden ovan visar så är det inte nödvändigtvis så enkelt. Den lite lätt gråsotade kulören gifter sig fint med ljusets strålar och den ypperliga turkosblåa mattan. Via The Caledonianmining Expedition Company.

voorhaven16

Brutalt värre som om den putsade väggen strukits med aska? Kanske det, men som i själslivet så besegrar ljuset mörkret med en frid som fröjd. Via Ministry of Deco.

painted frames

Är dessa tomma ramar badade i skymningsfärg deppiga eller en påminnelse om livets förgänglighet? Kanske ett upprop för att fylla dem med minnen? Jag vet inte, men oavsett vilket så funkar det. Via Apartment Therapy.

Jordbunden cityvåning av Hovey Design

April 16, 2015

“Svalt”

“Luftigt”

“Ljust”

Dessa tre ord är troligtvis långt mer gångbara i samtidens inredningsmani än Dorothy Drapers intensiva färgsättningar eller Jacob Bannons subkulturella estetik.

Dock så sörjer bloggen inte för det.

Tvärtom så tror vi på mångfald.

Och ibland så dyrkar vi konceptet lika mycket som alla andra.

Exempelvis när Hovey Design stylar för lägenhetsförsäljning.

hovey_i

hovey_ii

hovey_iii

hovey_iv

hovey_5

De ljusa och jordbundna färgskalorna, kombinationen av ypperligt utvald och sparsam inredning samt dekorationselement fyllda med textur, och självklart fingertoppskänslan i långt sagt alla val gör att jag lätt skulle ha köpt denna lägenhet (om jag hade råd) men också att jag skulle sålt den illa kvickt eftersom jag aldrig skulle kunna toppat lägenhetsmasarnas felfria säljinredning. I stort är detta en genuint trivsam och vacker lägenhet som bekräftar samtidsaxiomet less is more, och min egen tanke att inget är vackrare än jordtoner. Sannerligen rum att kontemplera och andas i.

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större, del III

April 15, 2015

Att en stiltje på bloggen är i full blom är otvetydigt. Jag skyller på ett uns jobb, några gram gräsallergi, en aln Emily Dickinson och flera fot av omstyling i mitt hus. Dessutom tog jag mig en liten paus för att kontemplera över vad jag egentligen vill med den här bloggen, något som utmynnade i en plan för ett flertal inlägg som för tillfälligt lever i limbo i gränslandet mellan mitt inre och min hårddisk.

Dock så ska denna konträra ursäkt till blogg igen doppa sin tår i samtidsdebatten!

Vi läser att en viss Daniel Björk skrivit en någorlunda provocerande krönika i Bon om svenskars bajsnödiga trendängslighet och konformism, samt den uppfriskande tesen att sociala medier lätt till ett kulturklimat där ”driv och vilja” är viktigare talang. Allt med en obarmhärtig stilistisk ekvilibrism!

Vi applåderar ansatsen och nickar någorlunda taktfast med i följande:

Ett litet råd från mig: Följ inte dina drömmar. I alla fall inte när dina drömmar är att ta blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor och ”vackra byggnader” i Paris … Om det är något som Instagram har exponerat är det hur tomma folks liv är … Aldrig att man får se tecken på något slags originalitet. Aldrig att någon berättar något för en som överraskar … Jag tror det är detta som hipsterkulturen utmynnat i: Ett slags estetiserad mainstream helt utan personliga uttryck. Istället konsumerar alla exakt samma saker, på exakt samma sätt … Situationen förvärras av att allmänheten helt saknar smak.

Att likriktning är av ondo står vi för och bloggen får erkänna att vi ibland på elitiskt manér ofta ifrågasätter allmänheten. Dock så lever vi också efter sanningen att folk också bör följa sin egen väg och smak, och därmed fullständigt ignorera vad andra människor tycker.

Dock är det svårt att inte hålla med Björk när han skriver att: ”[d]et fanns dekorum förr i tiden. Man förväntades ha talang innan man följde sina drömmar. Nu är talang något onödigt och i dess ställe finns driv och vilja”. Detta i kombination med faktumet att smak liksom talang är någonting som man faktiskt utvecklar pekar mot att vi troligtvis låter någonting gå förlorat. Nu är svenskens konformitet knappast något nytt, men den totala likriktningen som vi kan se i exempelvis samtida inredning förvärras nog av att elitism är på utgång och klickekonomin är på ingång. Internet har demokratiserat offentliga arenor. Vilket är positivt på många sätt, men där vi en gång i tiden trodde att web 2.0. paradigmet skulle leda till mångfald ser vi snarare en hegemonisk öken av ”blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor”. Som sagt, någonting tycks gå förlorat i en era av Instagramfilter och skrynkligt linne.

Björk har självklart mött motstånd. Somliga tycker att Björk är ”trist generaliserande och raljerande” medan vissa andra tar en medelväg. En kommentator frågar om ”det [är] fult att vara mainstream? Är man helt tom och lever ett meningslöst liv då?”.

Nej.

Livet är så mycket större och vidunderligare än bloggar och Instagram.

Men fråga dig själv om din inredning är ett uttryck för din egen smak eller ett positioneringsspel i samtidens sandlåda. Om svaret lutar åt det senare bör du kanske fråga dig vad både varför och om det är värt det.

*

Blandat vidunderligt hittat i en inspirationsmapp.

mancave_yellowcouch

Titta vilken ståtlig mancave! De dova färgskalorna och djurrelikerna är legio i mancave-estetiken, men fingertoppskänslan i den rutiga heltäckningsmattan, den nästan skirade mattan under glasbordet och framförallt att föra in gula nyanser som accentfärger höjer detta rum. Via To Be a Virginian.

blackbust

Av någon anledning drömde vi häromdagen att vi vandrade i ett varuhus för bystskulptur. Drömmen stod dock ut ur mängden för att byster var svarta. En viss Peter Glenville förstår grejen. De svarta bysterna i hans tyginklädda NYC-boning är ett genidrag.

blackbust_ii

Svarta byster är så lockande att vi slänger in en till. Mycket vackert om någon frågar mig.

84d0afed15a9e086a3135cea17126876

Något liknande den här inramningen skulle jag gärna göra! Via Mari Sugahara Lathrop.

brevpapper

Detta brevkuvert bevisar att inga objekt bör undantas i kriget mot vardagens grådaskiga stilkonformism. Via Modern Girls & Old Fashioned Men.

8330320757_63eca24c47_b

Med åren har bloggen börjat uppskatta fåglar allt mer. Men för att undvika hötorgskonst får det appliceras med stil. Som denna lätt kaotiska upphängning (foto av Diane Kilgore).

earth

psyk

Den italienska affischkonstnären Jessica Rassi känns som en uppstickare i den numera stagnerade rockposterkulturen. Dessa vackra stycken för stonerdoomtrion Earth, och den vackra flumpsykadelikan för de lätt flummiga Colour Haze och Radio Moscow köptes nyligen och bara väntar på att få transporteras till min rammakare. Tjugo euro st. kostade affischerna som är i en upplaga av 70 st. För övrigt bör ALLA kolla in Rassis förloppsbilder som visar hur mycket jobb dessa affischkonstnärer lägger ner för nästan inga pengar.

MELVINS_FINAL

Apropå konsertaffischer så fick jag efter två års kamp #äntligen tag på en av mina heliga graaler – Justin Walshs konsertaffisch för Melvins/Unsane från 2012. Fler bilder kommer inom kort.

 

Samtid, del III

April 9, 2015

Konstnären och konsthantverkaren Helena Bratt från Hälsingland uppmärksammar och förnyar användandet av traditionella hantverk, tekniker och uttryck.

För det så förtjänar hon full kredd.

Bratts (än så länge)mest uppmärksammade projekt är den s.k. Schablonladan mellan Bollnäs och Söderhamn.

01-ladan

Ett mycket beundransvärt projekt! Inte bara är det kul att Bratt förnyar gamla seder och estetik, utan också att göra kanvas av de onämnbart många ekonomibyggnader som bara tycks stå och förfalla i vår urbaniseringstokiga era. Själv skulle jag gärna se att detta blir startskottet för en folkrörelse som inte bara återanvänder dessa byggnader, som ofta är resultat av kvalitativa material- och byggtekniker, men också uppvärderar dessa genom skönhet.

Också kudos till användningen av riktig linoljefärg.

En ny schablonlada är på gång, mer info här.

Hemma hos Freud

March 26, 2015

Vi läser i DN att Freud är tillbaka, eller i alla fall att psykoanalysen är på modet igen.

Gott så.

Vi har ingenting att tillägga trots att vi (ofrivilligt) läste Freud redan på mellanstadiet, dock så kan vi åtminstone skriva en rad eller två om Freuds känsla för stil – en mening som kändes så skönt att skriva att detta inlägg bara måste ha gömt sig i mitt undermedvetna! Vår utgångspunkt är några gryniga bilder på Freuds kontor i Wien.

Office

Freuds kontor är nästan en karikatyr på det plottrigt borgerliga inredningsidealet där knappt en tum får bestå av tomrum, vilket känns självklart för sekelskiftets österrikiska högre borgarklass. Många av de enskilda objekten såsom läderinbundna böcker, piedestaler och tunga möbler signalerar borgerlighet, men det är i allra största grad ett personligt rum! Exempelvis så skapar det stora skåpet med dess ampuller, glasmonterns krimskrams och de exotiska kuriosaföremålen ett distinkt rum fylld med personlighet.

Freud_s_Desk

Just samlingarna i Freuds kontor är något vi bör lära av. Som med så mycket annat är det ett utryck för långa händelseförlopp och tidsbundna konventioner. Jag har egentligen ingen aning om vad Freud har samlat ihop, om det är talismaner eller bara krimskrams, men för en nutida flanör ser det ut som att Freud har följt den då samtida medelklassimitation av 1800-taletsöverklasspraxis att samla på kuriositeter, en praxis som följde vågor efter vågor av samlingsmanier på sexton- och sjuttonhundratalen där glada (och oftast rika)amatörer samlade ihop och katalogiserade naturvetenskapliga specimen. Detta var innan professionaliseringen av musei- och arkivinstitutionerna, och av det stora vetenskapsparadigmet, och dessa ofta gigantiska samlingar blev inte sällan startgropen för professionaliserade institutioner – exempelvis så var Sir Hans Sloanes personliga samling en grund för British Museum och James Smithsons testamenterade tillgånger och mineralsamlingar var starten för anrika Smithsonian Institution i Washington D.C. Freuds samlande ser ut som antropologiska och humanistiska specimen, vilket var den då rådande kulturella trenden för de övre skikten, vilket kan förklaras genom nationalistiska idéer och tankar om gemensamma kulturer.

Som Dick Harrison skriver i ett nyutkommet nummer av Axess så är det “folkliga hobbysamlandet” på undantag efter att förlorat sin glans och popularitet. Jag tycker att detta är en högst negativ utveckling, delvis eftersom jag håller med Harrison om att samlandet inte bara är materiellt utan i högsta grad en dygd. Dessutom som bilden ovan visar så kan dessa folkliga gytter vara mycket vackra och stämningsfulla. Dock är det en i allra högsta grad otidsenlig samling, inte bara för sin anspråkslöshet utan också på grund av att samtida identitetspolitiska strömningar såsom kulturellt bemäktigande säkerligen skulle förkasta Freuds samling som kränkande.

Couch

Slutligen, Freuds högborgerliga inredning är fylld av överdåd, och mycket rikt på textur. Dessutom så är det ALLTID rätt att drapera möbler med tunga textilier.

Ett kort inlägg om exteriör färgsättning

March 25, 2015

Vi tar ytterligare ett inlägg om färg… denna gång exteriört.

Få har väl missat att konstnären och hemmansägaren Bernth Uhno i Skänninge måste måla om sin villa eftersom han målat i en ”färgsättningen är inte svensk” och som ”sticker ut lite för mycket”.

645@70

*bloggen osäkrar sin revolver och tänker på döden*

De lokala politikerna fortsätter sitt resonemang med ”i Sverige håller vi oss till en färg i stort sett … samma kulör över hela gula ytan”.

En mindre byråkratisk version av dessa tankegångar har jag stött på ett antal gånger. Den monokroma sjukan har gått så långt att till och med goda byggnadsvårdare ofta väljer en enhetlig färg till hela huset (fasad, fönster, foder, vattenbrädor, osv.). Detta är inte svensk färgsättning!

I och för sig är det alltid vanskligt att prata om ”svensk färgsättning” eftersom den skiftar genom tiderna och med regionala variationer. Men vi ska ha klart för oss att en traditionell färgsättning (det som brukar ligga till grund för definitioner på svenskhet) stipulerar åtminstone tre distinkta färger, eller samma pigment brutet i olika nyanser, på en exteriör. Exempelvis så har jag arbetat med hus där en inventering av originalhusfärgerna visade på fyra nyanser av oxidgrönt (som skilje sig ganska kraftigt) + svart och vitt, osv – effekten av de olika nyanserna var långt ifrån ”samma kulör över hela ytan”. Ett annat “typiskt svenskt hus” hade målats i oxidgrönt, oxidbrunt, bleklila och vitt.

Dessutom finns det en hyffsat lång tradition av pigmenterade tjäroljor, exempelvis med engelskt rött pigment, som knappast ger en enhetlig färg utan fläckig, som förstärks av att det är solljuset som ”bestämmer” om pigmentet syns. Slutligen så har vi en mycket lång historia av att inte måla hus överhuvudtaget och därmed åstadkomma en patina som definitivt inte är enhetlig utan som varierar sig rikligt.

Alla dessa färgsättningar och materialval är kanske i sak enhetligt och svensk, men effektmässigt så skapar det inte monokroma hus, vilket Centerpartiet i Skänninge bör komma ihåg.

Läs mer på SVT och Expressen.

Skönhet som står sig bra mot tidens tand

March 25, 2015

7520141212095330

Stora matsalen på Villa Strömsfors.

Skulle jag varit lagd åt objektumsexualitet skulle det varit nära nog fysisk förälskelse.

Dock skulle jag varit en opålitlig partner eftersom jag oftast går igång på forna tiders hyllningar till hantverkskunnande och skönhet.

Dock så kan vi slå fast att det är ett mycket vackert rum! Förutom att kakelugnar och fiskbensparkett är stapelvaror i mina fantasier så slås jag, förutom den uppenbara skönheten i de enskilda elementen, av symmetri. Det är helt enkelt ett mycket, mycket vackert rum! Exempelvis notera att den som så brukligt i jugendtid höga bröstpanelen kröns av en profilerad bröstlist, denna gång med kolonnformatering, vilket samspelar med den i sammanhanget simpla hålkäls- och kantlisten innan stuckornamentering får ta över. Den kraftiga ornamenteringen kräver nästan att överdådigheten fortsätter, vilket det också gör genom kassettakets stuckornamentering som i sin tur har krönts av paterafästen för lamporna.

En opponent skulle säkerligen påtala att det är en fråga om pengar, och därmed mer eller mindre antyda att modernismens avskalade estetik var bra pga. rättviseskäl. Men det är att göra saken lite väl enkelt för sig. Förvisso så är det självklart så att tapeterna av gyllenläder säkerligen inte är speciellt billiga, och mängden med ornament får mången plånböcker att svettas. Men, om vi går igenom några av beståndsdelarna så ser vi att delar av jugendcharmen skulle kunna ganska enkelt överföras till våra dagar. Först och främst så blir ett rum finare av snickerier – vilket inte är speciellt dyrt, exempelvis så kan diverse maskinhyvlade snickerier handlas någorlunda billigt här och där, exempelvis så saluför Gysinge hålkäls- och kantlist för 105 respektive 55/kr metern (men det finns säkert billigare alternativ), och bara en simpel bröstpanel av pärlspont funkar i de flesta hem. Vill man lyxa till det med stuck så kan man pga. EU:s inre marknad köpa svulstig dekoration av äkta material (imitationsmaterial är dock en dödssynd) från b.la. Ungern. När bröstpanelen och valfritt taksnickeriornament är på plats räcker det med ett vackert vitmålat vävspänt tak för att uppnå liknande symmetri. Självklart ska rummet inte målas monokromatiskt utan färgen på panelen och väggen ska komplettera varandra, som i gamla tider. Ni ser ju att skönheten står sig bra mot tidens tand.

Dyrkar ljuset & drömmer om mörkret

March 24, 2015

Det har rått en liten stiltje här på bloggen.

Lätt så när jobbet flåsar en i nacken och demonerna kräver tribut.

Dock så är våra känslor för det vackra intakt.

Men som våren själv är vårt estetiska sinne något av ett aprilväder.

Därför så har vi i lunchpausens korta ro både hunnit dregla över mörkret och fägnat oss över ljusets strålar.

Mörkret kom idag genom fantasier om att stirra in svarta hål. Lite som hemma hos Andy Spade. Visst är hans plaque i form av en målning med en djupsvart cirkel väldigt fin? Speciellt när den är så fint inramad som i det här fallet (Via The Selby):

11_4_10_AndyKateSpadeE44754

Ljuset kom idag genom fotografier på den vidunderligt vackra jugendvillan/brukspatronslottet Villa Strömsfors. Bloggen kommer säkerligen återkomma till detta hus, då det är synnerligen fint. För nu konstaterar vi att ljusinsläppen på bilderna är bokstavligt talat att dö för, och att vi känner oss mer hemma i sådana fotografier än i samtidens betonggråa monokrom.

66ba41fbe293a5b45a705ae390598d6c

92e3524b9e01ee63e7ba8f8058c048f7

ROSA – DEN FARLIGA FÄRGEN III

March 20, 2015

Medan FTP:n arbetar kör vi ett litet mellanspel (berätta ingenting för min arbetsgivare…).

Som tidigare konstaterat så är rosa könskodat. Som alla vet så har det dock inte alltid varit så.

Exempelvis Elvis var så här cool:

pink-elvis3

Kudos till Elvis att han har fattat att rosa i kombination med blått är helt rätt, vilket dessutom funkar inredningsmässigt:

14557a7fe27bf43fa5a90d9728d5d495

Och så här häftigt kunde män klä sig på 20-talet (åtminstone enligt Hollywood):

THE GREAT GATSBY

Vänligen också notera inredningen i rummet…  vikskärm … ädelträ … art deco former …

*vill knarka och blicka genom stereoskopi*

Med ett ben i forntiden brukar jag med en dåres envishet argumentera för att dra långfingret åt samtiden, konstaterar därför att ALLA borde inkorporera rosa i sitt hem. Miles Redd heter en amerikansk inredare som definitivt har fattat grejen (via Into-Me-See):

tumblr_m1vsl9UhcS1qjxia2o1_500

Det finns mycket att lära av rummet ovan. Exempelvis att byster, djurhorn, och böcker alltid funkar, att polerade ytor inte bara glänser utan kan ha en distinkt själ, och att eklekticism – i detta fall genom färgval (svart/rosa/blått) och texturer och blandningen av objekt som utstrålar både kitsch och gamla pengar – är vackrare än alla monokromatiska rum och Byredo-kassar. Dessutom, stirrar man på fotografiet länge nog så tar den lilla blå fyrkanten i spegeln snart över, som ett ljuvligt autostereogram.

Prisvärda konsttryck

March 19, 2015

Seventeendoors skrev nyligen kort om affordable art prints. Håller framförallt med om att fler borde införskaffa konsttryck som inte kommer från svenska museer, homogenitet är öken när det gäller inredning.

För att dra mitt strå till stacken så tipsar jag här om ett antal mer eller mindre prisvärda nasare.

The People’s Printshop siktar på att sälja fine art till massorna. Deras limiterade utgåvor brukar ta slut ganska fort vilket man kan förstå när man ser följande.

IMG_3669_1024x1024

 

Konstnären Crawws verk är ofta stämningsfyllda, och ofta med en mörk touch. Konsttrycket ovan heter Safe Passage och består av handmålade gicleetryck, såldes för osannolika $49.95 i en upplaga av 10 exemplar.

lopez_1024x1024

Sergio Lopez låter ofta ornamentala mönster gå in och ut blottade kvinnokroppar. Ibland slår hans voyeurism över som i en feberinfekterad hjärna, men i exempelvis Tuscany Superb som avbildas ovan så funkar det. Trycket såldes för $30 i en upplaga av 30 exemplar.

Unframed1_zps29e11b0d_1024x1024

Conrad Rosets fjäderlätta illustrationer är ofta mycket fina, som exempelvis Dahlia som såldes för $34.95 i en utgåva av 60 exemplar.

*

Detroitgalleriet 1xRUN släpper högst limiterade konsttryck med framförallt en modern flärd. Som med dom flesta andra firmor av denna sort så är den ömsom vatten, ömsom vin. Dock så slår jag mig själv i huvudet för att jag har missat några av deras releaser, exempelvis dessa höjdare:

bezt-silence-12x12-1xrun-01 (1)

Graffitiligisten Bezt borde hålla sig till kanvas, då blir det så här fint som i hans konsttryck Silence. $65 kostade detta tryckt i 75 exemplar.

aaron-nagel-surface-18x24-1xrun-blog-hero

Aaron Nagels konsttryckversion av sin oljemålade tavla Surface såldes för $75 i en upplaga av 100.

cryptik-avalokitesvara-24x24-1xrun-01 cryptik-four-directions-14-18-1xrun-01 (1) cryptik-the-jewel-in-the-lotus-29.5x29_.5-1xrun-01_

Superflummaren Cryptic, för övrigt något av det nya svarta på vissa konsttrycksforum som jag ibland besöker, har skapat en rad tryck för 1xRUN. Alla limiterade, alla prisvärda.

*

Galerie F är baserade i Chicago och säljer konsert- och filmaffischer, målade tavlor, limiterade konsttryck, osv. Galleriet är intressant eftersom dom kombinerar utställningar med ett mer eller mindre fast stall av formgivare och konstnärer. Som med 1xRun får man vara högst selektiv med deras utbud eftersom deras utbud varierar betänkligt. Dock så gillar jag en lång rad av deras konstnärer och affischformgivare såsom Adam Pobiak, Aesthetic Apparatus, Crosshair, The Decoder Ring Conspiracy, Delicious Design League, Doe Eyed, Lars Krause, The Silent Giants, osv. så även du borde hitta något som du gillar! Ett litet tips är att följa ynglingen Andrew Ghrist; en väldigt talangfull formgivare med hyperdetaljerade popkulturella illustrationer. Typ en ung och fortfarande billig version av Aaron Horkey.

SG_DWmanch SG_DWstlou

Läskigt ifrån The Silent Giants (för $35 styck).

Beware-the-Living-Dead

Brooklyn-Bridge

Kong-Print

S.k. kontextuellt från Matthew Buchholz/Alternative History (för drygt $30 styck).

RisForPrint1

BenFlexBlue

Yagherak

Sött ($20 styck) och naturinspirerat (drygt $30) från Andrew Ghrist

*

Detta är bara ett axplock. Det finns ett mycket rikt utbud där ute som bara väntas på att upptäckas.