Browsing Tag

1990-talet

The Dream of the 90’s

September 4, 2017

Ett hus med tvättäkta 1990-talsinredning fladdrade förbi på ansiktsboken. Åtminstone tvättäkta om vi tänker på amerikanska highschoolfilmer. Anywho. Det fick mig att tänka på 1990-talet.

Inom närbesläktade områden som mode och estetik så behandlas 1990-talet på ett tudelat sätt. Å ena sidan brukar decenniet baktalas å det grövsta, och om jag minns rätt så är dess byggbestånd tom. det minst populära. Å andra sidan finns det ett annat 90-tal. Dels kan man se det genom mode, ex. så hör man ibland att 90-talet är på väg tillbaka – men jag får erkänna att jag själv sett ganska lite av det irl – och man kan definitivt se att decenniets bredare estetik lämnat ett bestående avtryck. Saxat från Sharan Shetty:

 

Hop on the nostalgia train for a second. Think back to the 90s. To Nirvana, Linklater’s Slacker, and the flannel-clad rebels on the run from the 80s. To skateboards and graffiti and toe rings and VHS tapes. Things were messy then. And type design was messy, too. Words were splayed and chaotic, letters blurred. Textures were thick and heavy. Concert posters looked like someone had splattered paint on paper and then scratched out band names. You may have noticed it, you may not have, but at its peak, this typography style, called grunge, was ubiquitous. Alternative music cds, videogames, and zines—all the aggregate products of a wayward generation—appropriated its unfinished and frenzied aesthetic, and it became the largest, most cohesive movement in recent font design history.

 

Shettys utgångspunkt är förvisso typografisk och subkulturell, men det lätt kaotiska, färgstänk och närmast obstruktivt starka signalfärgerna tillsammans med vurmen för textur lever definitivt kvar i vårt designmedvetande.

Inredningsmässigt ses decenniet dock fortfarande som ett bakvatten, vilket är delvis välbefogat. En snabb googling bekräftar mina minnesfragment, och ringar in 1990-taletsinredning som definierad av Tricia Guild, starka färger – framförallt koboltblått – i okonventionella kombinationer, smidesjärnlampor, billiga konsttryck, Kosta Boda-glas – framförallt pjäser av Ulrica Hydman-Vallien, mönstrade bårder, CD-skivor, Lasse Åberg, och allmän kitsch. Delvis i kontrast till resten av decenniets inredningsarv så bör det noteras att 1990-talet var startpunkten för den minimalistiska stilen.

En del av 1990-talet är värt att bevara. Ex. experimentlustan och Elflugan. Som så ofta är fallet så hoppas jag dock inte på en copycatrevival, utan snarare att vi omfamnar 1990-talet genom att plocka tillbaka vissa attribut som är värda att spara från 1990-taletsinredning. Ex. pastelltoner och mönstrade bårder som funkade lika bra 1790- som på 1990-talet, blommönster kan vara helt rätt, dekorationsmåleri ska inte försakas (dock så är ådring att föredra framför svampmålning), och är inte damaskmönster ganska trevligt ändå… och visst är hunter green en förnämlig kulör: