Browsing Tag

Blått

Ljuvligt blått rum av Tom Parr

June 25, 2015

tom_parr_ii

Tom Parr är ett namn som troligtvis inte kommer upp så ofta i den svenska bloggosfären, vilket är en skam. I en minnesruna benämndes han som “one of the last of the gentleman decorators“, något som låter rimligt, för närskådar man hans biografi nämns kollegor som David Hicks och institutioner som Colefax and Fowler. Med andra ord traditionsrikt, utsökt tidlöst, och ofta tantigt (i ordets positiva bemärkelse).

Parrs kanske främsta rum är i min mening en ljuvligt blå skapelse lokaliserad i en schweizisk villa – ett värdigt rum med symmetri, väldekorerat men ändå luftigt, och fylld med utropstecken. Exempelvis älskar jag höga mörklackade skåp med sådana där fyrklövermönstrade dörrplåtar, den lite mer utsmyckade kantlisten med profilerad svanhals, den underbara mattan med Rocksavage-mönster, vilket för övrigt är en replika från Cholmondeleyslottet (som även kan skådas ovan i porträttbilden) och självklart den odiskutabelt vackra färgsättningen. En något mörkare blå än duvblått, kanske med lite gråa stråk, tillsammans med spridda terratoner.

tom_parr

Ett tämligen perfekt rum

March 3, 2015

En vacker och nästan molnfri himmel.

Låt den bilden sjunka in ditt marsmedvetande.

3sons enhensredaktion konstaterar dock att en blå himmel med väl valda cumulusformationer är att föredra. Därför är vi troligen arketypen för denna bilds psykografiska marknadssegment.

e95112b0c748c1e6885005382682d21b

I en annan tid i en annan lägenhet så målade min syster ett liknande tak för min systerson Walter. Om läsaren tillåter ett litet sidospår så minns jag det rummet med glädje. Men också med sorg i hjärtat. Glädje för att jag själv bodde där, i en period då värden tycktes vidöppen. Mitt sinne var fortfarande ungt och orört nog att inte befläckats av 00-talscynism och jag var någorlunda nykär. Å andra sidan såg jag för första gången kärlekens förfall i det rummet, och därmed var det rummet instrumentellt i en övergångsperiod.

Om jag ska återkomma till bilden i fråga så tror jag att det rummet är tämligen perfekt. Klängväxtens anspråkslösa väsen, de allmänt otidsenliga men fortfarande mycket vackra möblerna, samt det mörklackerade trägolvets kontrast mot de vitmålade och väl tilltagna snickerierna. Notera framförallt hur svanhalsen får utrymme att breda ut sig i samröre med hålkäls- och kantlister. Som sagt, ett tämligen perfekt rum.