Browsing Tag

bloggdebatt

I den flytande modernitetens tidevarv…

August 16, 2017

Vi på bloggen ligger sällan rätt i tiden. Det blir lätt så när ens nattlektyr består av redogörelser över apokalyptiska idéströmningar och beställningskataloger för färgpastor alá förra sekelskiftet. Dock så tycker vi att det är spännande att lämna vår dödsdal och gå på interwebz gator som en vanlig bloggare. Oftast sker detta genom Trendenser.se. I ett inlägg nämner Trendenser ofoget med retuscherade inredningsbilder, och jämför det med modemagasinens sjukligt smala- och ouppnåeliga ideal. Saxat:

Kanske är det mot bakgrund av min egen tonårshistorik som jag blir så ledsen nu när jag får mail av bloggläsare som påvisar samma slags ledsna uppgivenhet, fast mot sina egna hem. I övrigt kloka och rimligt resonerande vuxna jämför sina helt “normala” bostäder mot vår tids ideal som visas upp i inredningsmagasin och på internet och känner samma slags tonårsmässiga frustration över att de inte “får till det”.

Fortsättningen förtjänar att upprepas in i absurdum:

Men vet ni varför?
De hemmen finns inte.

Det här är så tragiskt! Zygmunt Bauman stipulerade att vår senmoderna tid – den flytande moderniteten – kategoriseras av individens tilltagande känsla av osäkerhet samt en internaliserad ambivalens. I senmoderniteten är den moderna människan är ett projekt där autonomi uppnås genom underkastelse, där individualiseringsprocessen sker genom längtan, där vår personlighet gestaltas genom opersonliga attribut och där, kortfattat, det som gör oss unika tas genom gemensamma beslut. Jag har svårt att släppa att ärkeflummaren kan ha haft rätt då folk uppenbarligen tror sig vara okapabla att skapa en egen smak utifrån eget huvud, och hanterar sitt hem – som idag verkligen är en symbol för vårt förmena unikum – bortanför ens egna tankeprocesser. Det sistnämnda attributet i individualiseringsprocessen exemplifieras även det mycket bra genom ett Trendenser-inlägg, denna gång om färgprover. Vi på bloggen har tidigare uppmuntrat till att bojkotta Färgkodernas tyranni och visst är det som Trendenser skriver inget fel i att referera och inspireras av andra! Men att inspireras är inte att anpassa sig, och att utgå ifrån ett externt och opersonligt tryck är väsensskilt från framgångsrik inredning som i slutändan alltid handlar om att anpassa dig till just dina förutsättningar.

Vän av ordning kanske frågar sig vad betyder det här? Är vi inte alla slavar under tidsandan. Förvisso är ingen människa en ö – men fatalism gör sig icke besvär! Vem vet, om vi odlar vår excentricitet så kanske vi dessutom lär oss att vara nöjda med det vi har… och istället förfina istället för att förgäves söka efter inredningens utopia (vilket dessutom skulle leda till mindre svinn och mindre ekologiskt avtryck). Dessutom, att kasta sig av oket från den flytande moderniteten leder troligtvis inte bara till sinnesro, utan också till betydligt snyggare inredning. Ett random axplock från min inspirationsmapp:

0501NYS_Faulkner-fig6_big

Nu är förvisso textilier alltid rätt! Och bohemchic är populärt då och då, men ändå har jag svårt att tro att speciellt många skulle komma på tanken att inreda så här idag. Frank Faulkner heter inredaren.

bb012b314bd6befdf92ace89d3f856ec

Blyinfattade fönster är alltid rätt! Det viktiga med den här bilden är dock att samma lekfulla och stämningsfulla känsla kan uppnås med andra material. Ex. så klädde jag en gång ca. en halv badrumsvägg med provbitar av färgad glasbetong.

dc44dba559c52fe374745f170acd9ca5

Ibland behöver det inte vara så svårt. Den här romantiskt shabbyishstilen är ganska vanlig, och liknande sänghimlar har vi sett till leda. Tänk postmodernt och på juxtaposition så blir det dock riktigt lyckat.

f51ae47f2e34273d53b6570d2f247a59

I Amsterdam så har flertal takmålningar hittats vid renoveringar. Någon idiot tyckte det var rimligt att täcka över dessa nu unika arv med puts. Nu behöver vi förvisso inte prata 1600-tal, principen att göra någonting – egentligen vad som helst – roligt med innertaken är sorgligt förbisedd.

tumblr_nolsin9Aor1rxu7iuo1_400

Själv så vill jag leva inuti Michael Taylors målning “Girl with Lilac“. Inte för flickans skull, men pga. den ljuvliga färgsammansättningen.

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större, del III

April 15, 2015

Att en stiltje på bloggen är i full blom är otvetydigt. Jag skyller på ett uns jobb, några gram gräsallergi, en aln Emily Dickinson och flera fot av omstyling i mitt hus. Dessutom tog jag mig en liten paus för att kontemplera över vad jag egentligen vill med den här bloggen, något som utmynnade i en plan för ett flertal inlägg som för tillfälligt lever i limbo i gränslandet mellan mitt inre och min hårddisk.

Dock så ska denna konträra ursäkt till blogg igen doppa sin tår i samtidsdebatten!

Vi läser att en viss Daniel Björk skrivit en någorlunda provocerande krönika i Bon om svenskars bajsnödiga trendängslighet och konformism, samt den uppfriskande tesen att sociala medier lätt till ett kulturklimat där ”driv och vilja” är viktigare talang. Allt med en obarmhärtig stilistisk ekvilibrism!

Vi applåderar ansatsen och nickar någorlunda taktfast med i följande:

Ett litet råd från mig: Följ inte dina drömmar. I alla fall inte när dina drömmar är att ta blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor och ”vackra byggnader” i Paris … Om det är något som Instagram har exponerat är det hur tomma folks liv är … Aldrig att man får se tecken på något slags originalitet. Aldrig att någon berättar något för en som överraskar … Jag tror det är detta som hipsterkulturen utmynnat i: Ett slags estetiserad mainstream helt utan personliga uttryck. Istället konsumerar alla exakt samma saker, på exakt samma sätt … Situationen förvärras av att allmänheten helt saknar smak.

Att likriktning är av ondo står vi för och bloggen får erkänna att vi ibland på elitiskt manér ofta ifrågasätter allmänheten. Dock så lever vi också efter sanningen att folk också bör följa sin egen väg och smak, och därmed fullständigt ignorera vad andra människor tycker.

Dock är det svårt att inte hålla med Björk när han skriver att: ”[d]et fanns dekorum förr i tiden. Man förväntades ha talang innan man följde sina drömmar. Nu är talang något onödigt och i dess ställe finns driv och vilja”. Detta i kombination med faktumet att smak liksom talang är någonting som man faktiskt utvecklar pekar mot att vi troligtvis låter någonting gå förlorat. Nu är svenskens konformitet knappast något nytt, men den totala likriktningen som vi kan se i exempelvis samtida inredning förvärras nog av att elitism är på utgång och klickekonomin är på ingång. Internet har demokratiserat offentliga arenor. Vilket är positivt på många sätt, men där vi en gång i tiden trodde att web 2.0. paradigmet skulle leda till mångfald ser vi snarare en hegemonisk öken av ”blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor”. Som sagt, någonting tycks gå förlorat i en era av Instagramfilter och skrynkligt linne.

Björk har självklart mött motstånd. Somliga tycker att Björk är ”trist generaliserande och raljerande” medan vissa andra tar en medelväg. En kommentator frågar om ”det [är] fult att vara mainstream? Är man helt tom och lever ett meningslöst liv då?”.

Nej.

Livet är så mycket större och vidunderligare än bloggar och Instagram.

Men fråga dig själv om din inredning är ett uttryck för din egen smak eller ett positioneringsspel i samtidens sandlåda. Om svaret lutar åt det senare bör du kanske fråga dig vad både varför och om det är värt det.

*

Blandat vidunderligt hittat i en inspirationsmapp.

mancave_yellowcouch

Titta vilken ståtlig mancave! De dova färgskalorna och djurrelikerna är legio i mancave-estetiken, men fingertoppskänslan i den rutiga heltäckningsmattan, den nästan skirade mattan under glasbordet och framförallt att föra in gula nyanser som accentfärger höjer detta rum. Via To Be a Virginian.

blackbust

Av någon anledning drömde vi häromdagen att vi vandrade i ett varuhus för bystskulptur. Drömmen stod dock ut ur mängden för att byster var svarta. En viss Peter Glenville förstår grejen. De svarta bysterna i hans tyginklädda NYC-boning är ett genidrag.

blackbust_ii

Svarta byster är så lockande att vi slänger in en till. Mycket vackert om någon frågar mig.

84d0afed15a9e086a3135cea17126876

Något liknande den här inramningen skulle jag gärna göra! Via Mari Sugahara Lathrop.

brevpapper

Detta brevkuvert bevisar att inga objekt bör undantas i kriget mot vardagens grådaskiga stilkonformism. Via Modern Girls & Old Fashioned Men.

8330320757_63eca24c47_b

Med åren har bloggen börjat uppskatta fåglar allt mer. Men för att undvika hötorgskonst får det appliceras med stil. Som denna lätt kaotiska upphängning (foto av Diane Kilgore).

earth

psyk

Den italienska affischkonstnären Jessica Rassi känns som en uppstickare i den numera stagnerade rockposterkulturen. Dessa vackra stycken för stonerdoomtrion Earth, och den vackra flumpsykadelikan för de lätt flummiga Colour Haze och Radio Moscow köptes nyligen och bara väntar på att få transporteras till min rammakare. Tjugo euro st. kostade affischerna som är i en upplaga av 70 st. För övrigt bör ALLA kolla in Rassis förloppsbilder som visar hur mycket jobb dessa affischkonstnärer lägger ner för nästan inga pengar.

MELVINS_FINAL

Apropå konsertaffischer så fick jag efter två års kamp #äntligen tag på en av mina heliga graaler – Justin Walshs konsertaffisch för Melvins/Unsane från 2012. Fler bilder kommer inom kort.

 

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större, del II

March 9, 2015

Innan vidunderlig påbörjar bloggveckan tänkte jag lite snabbt återkomma till förra veckans färgtrenddiskussion.

Som jag skrev i inlägget så bör en hemmansägare eller husockupant inte välja färg pga. s.k. ”stildrottningar” utan låta ett rums förutsättningar bestämma färgvalet. Som min gode väninna Salome påpekade i en diskussion så bör den nuvarande trenden med mörka och dova färger inte göra sig speciellt bra i många hus och lägenheter från 1960- och 1970-talen, eftersom dessa hus ofta inte har tillräckligt med ljusinsläpp, vilket borde skapa alltför många mörka hus. Själv så konstaterar bloggen att mörker inte nödvändigtvis är fult, men Salome  har en mycket god poäng!

Om vi får lov att generalisera så kan vi tänka oss att mörka och dova kulörer bör passa sig bättre i äldre bebyggelse (hädanefter kallat antika hus, operativ definition äldre än sextio år), detta framförallt för att ljusinsläppen blev allt mindre under modernism, en fördom så åtminstone delvis bekräftas av denna kommentarsdiskussion.

Som marknadskrämare brukar jag ofta utgå ifrån någon typ av statistiskt underlag när jag (försöker)utforma marknadssegment och produktsegmentering. Så om vi utgår ifrån att hus och lägenheter från 1960- och 1970-talen inte är optimerade för dova färger så skulle det vara intressant att få reda på hur många hus som trenden inte bör vara optimal för.

Av en händelse så råkar bloggaren sitta på adekvat data från Lantmäteriets byggnadsregister.

Andelar, efter byggår i tioårsintervall
-1921 1921-1930 1931-1940 1941-1950 1951-1960 1961-1970 1971-1980 1981-1990 1991-2000 2001-2010 Byggår saknas Summa
6,8 5,6 6,4 6,9 8,5 15,9 22,4 9,2 4,0 4,9 9,3 100

Som SCB konstaterar så är dock skillnaderna stora mellan bostadsbebyggelsen i tätort och utanför, och också över landet. Exempelvis så har anrika Visby en någorlunda gammal bostadsbebyggelse medan Bunkeflostrand har en anmärkningsvärt modernistisk bostadsbebyggelse.

Dock så är byggår i tioårsintervall inte en perfekt parameter, eftersom det självklart finns en enorm bredd i bostadsbyggandet; i modernismens högvarv byggde man trots allt både karikatyrsliknande gluggfönster i öststatsstil och flådiga villor. För diskussionens skull antar vi att höga försäljningspriser är en god parameter på husets förutsättningar för mörka väggfärger, eftersom svenskens soldyrkan är någorlunda intakt över tiden. Dock så lever vi en närmast antimarknad i Sverige, vilket förvränger statistiken. En boendetransaktion i Stockholm är trots allt betydligt större i Stockholm än i Svenljunga, oavsett bebyggelsekvalitéer. Dock om vi går bortanför riket till orter med en mer harmonisk bostadsmarknad, exempelvis vårt goda Bohuslän, så får vi en mer rättvis bild.

farg_I_II

farg_II

Så vad lär vi oss av följande statistiska underlag? Den primära lärdomen är att ganska få hus av den totala bostadspopulationen är optimerat för mörkare färger. För färgbranschen är detta dock bra, trots allt så är dagens massmarknader skapta för planerat åldrande och annat ofog. För inredaren är dock detta faktum mer problematiskt, och kommer troligtvis leda till mer jobb och kostnader, eftersom mången svenskar dyrkar sol och ljus, vilket troligtvis leder till omrenovering när nyhetens behag har lagt sig. Dock, den här bloggen ÄLSKAR mörka och dova färgskalor – men tvivlar på att det gäller den gemene svensken.

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större

March 4, 2015

Tydligen diskuterar svenska inredningsbloggosfären färger. Något som känns exotiskt eftersom 3sonsenhensredaktion som den ivrigaste silkesmask inte kan sluta att nysta på sin egen mentala kokong, som vid det här laget består av allt ifrån multipla lager av mörkfernissade golv och svartblått tegel till vävda textilier av elfenbensvit bomull och spröda blad med lichtdrucktryck. Glädjande så är vitt och fräscht på väg ut, vilket verkar ha ersatts med blått och 50 nyanser av grått, en utveckling som bådar gott. Exempelvis har Sverige en fin tradition av bl.a. kalkstensimitation i fina gråa nyanser, och brukligt i forna tider var inte vitt utan brutna umbratoner i just grått. Som bördig från Bohuslän slår bloggen också ett slag för granit, och slutligen som härstammande från vildkaprifolens landskap så anser bloggen att det finns få saker som är vackrare än ett västkustlandskap på vintern med dess monokromatiska grådisljus. Inte heller dissar vi blått.

Det som dock är lustigt med alla trender är de allmänt stormande känslovågorna som de för mer sig. Trendenser beskriver diskussionen som ”en ganska oskön färgdiskussion i den annars så vänliga inredningsbloggosfären med kommentarsfält”. Ett av de mer pikanta inslagen i denna s.k. ”färggate” är tydligen att vissa inte vill dela med sig av sina NCS-koder…

*gud, ge mig sinnesro…, etc.*.

Själva premissen för den här bloggen är att man förbehållslöst ska dyrka utifrån sin egen smak, vilket generellt komplicerar min relation med trender. Mer specifikt vad gäller färgval så förvånas jag över massans benägenhet att följa Lotta Agaton och andra ”stildrottningar”. Framförallt pga., som Ebba Kleberg von Sydow är inne på, att ett rums förutsättningar såsom rymd, ljusinsläpp och material påverkar perceptionen av färg. Så köp en provburk och måla ett färgprov. Själv tycker jag att den nuvarande trendfärgen St.Pauls Blue är riktigt trevlig! Dock, samtidens smakryttare gör sig själva en otjänst om dom springer direkt till Jotun som de hade hin håle i hälarna. Att leva efter trender bör ju inte innebära slutet för varken självständigt tänkande eller kännande, så med tanke på den bredd av skönhet som finns i alla olika gråa- och blåafärgtoner så bör det knappast vara omöjligt att hitta en både trendig och mer eller mindre individuell väggfärg.

*

Färgkodernas tyranni

Som en pendang till färgdiskussionen får jag tillägga att jag anser att samtidens vurmande för färgkodssystem såsom NCS troligtvis gör mer skada än nytta. Min känning är att denna standardisering av inredningskonsten skapar konformitet och leder bort från intuitivt tänkande. Dessutom är det en produkt av industrialiseringen och kommersialiseringen av skönhet. Man får självklart gratulera Skandinaviska Färginstitutet AB för sin braksuccé – och jag förstår verkligen hur det förenklar livet för diverse professioner, men som är tydligt i diverse kommentatorsfält så verkar det vara viktigt att måla med rätt färgkod istället för att utgå från individuella preferenser. Så för att bli på bättre humör så avslutar vi dagens färgdiskussion med varken NCS koder eller färgfragment, istället bjuder jag på en bild med en riktigt fin blå färg, och än viktigare; ett mycket fint rum där färger och andra element harmoniserar. .

51fd757f1ad5b6998feae26834ad6ce1