Browsing Tag

minnen

Sakralt, och simpelt

March 15, 2017

Hennes ögon blickade rakt in i mina medan hon tände pipan igen. Mitt hjärta bultade frenetiskt. ”Do you want a candy shot swetie?” Jag svalde tungt och nickade nervöst. Hon log, drog in ett bloss och höll inne andan och frös till för en splitsekund innan hon la sina armar över mina axlar och förde sin mun mot min. Hennes tunga lekte med min medan röken sipprade ut genom våra munnar. Hennes kropp var mjuk och varm. Jag satt mot väggen. Fullständigt panikslagen.

Dagboksanteckning från ett annat land och en annan tid.

*

tumblr_lvtpvbRxQ51qgkc5so1_500

Jag vet ingenting om dagens rum.

Jag vet inte var eller när kortet är taget.

Jag gissar dock att rummet är amerikanskt.

Mitt antagande baseras dock på högst opålitliga faktorer som minnen. För rummet påminner så starkt om min Amerikanska östkust. På de ståtliga och stolta viktorianska husen längs Prospect Street som klöste sig upp mot skyn; med torn och spiror som föremål från en svunnen tid. När jag var där befolkades de högmodiga husen av collegeelever som behandlade dem som festlokaler. Det var där jag sprang ifrån polisbilen efter att fumlande och nervöst höll Cassianis hand i min, det var där jag kysste Ögat för första gången och det var där jag fick en candyshot av Jamie – allt till en backdrop av rum så såg ungefär just så ut.

Det är i hösta graden alldaglig inredning. Den sparsamma möbleringen tar knappt någon yta i anspråk, men det ser inte minimalistiskt ut – för det konceptet är medvetet och konnotationsrikt för en samtida medelklass – men samtidigt ser det absolut inte torftigt ut. I ett annat ljus och med några andra val skulle rummet närmast stinka av både ekonomisk och andlig fattigdom, men följande kvalitéer höjer standarden över rummen som befolkar mina minnen:

* Det är rent – skulle det varit på Prospect Street skulle både damm, blodfläckar, ölflaskor och förtvinande majablad solka ner helhetsintrycket.

* Materialval – Vid första anblicken tänker man inte på fodren men träverken är profilerade, se exempelvis den lilla krönlisten på fönsterbrädan. Den enkla men profilerade spishyllan förhöjer också rummet. Sedan behöver jag såklart inte ens påpeka att den öppna spisen är oumbärlig för rummet.

* Plottriga småprylar – plottrighet för sakens skull är såklart inte att föredra. Dock så har minimilasterna inte fattat att mycket av själen sitter i småprylarna. Här är det böcker, CD-skivor (!), små figuriner, ett präktigt kors, och den billigaste formen av konsttryck som bara tejpats upp på väggen! Allt bygger och bidrar till en helhet.

* Färgsättning – så simpelt, så vackert. Väggarna ser inte ut att vara kritvita utan smutsvita, vilket tillsammans med vad som ser ut att vara laseringsmålade foder – i detta fall en blandning av teak/ekbrunt – som harmoniserar med den öppna spisen. Som pricken över i:et kontrasten mellan de billigaste och simplaste sängkläderna och en gnutta rödfärgad textil.

Slutligen så tänk på ljuset; det livsbringande ljuset som flödar in i överflöd. Skulle det varit på min amerikanska östkust skulle mitt sextiotalsstudentrum med dess små gluggar av energieffektiva men ack så små ursäkter till fönster krympt ihop, men som i de viktorianska husen på Prospect Street så är de här fönstren rejält tilltagna.

Jag är en romantiker av den gamla skolan, dvs. sjuttonhundratalsskolan, så jag har inget problem med att erkänna att det simpla rummet påverkas av mina minnen av liknande rum. Men känslan som jag inte kan kasta av mig är att det är ett sakralt rum, och jag är nyfiken på den som bor där – säg inte att det inte är det ultimata resultatet av inredning?

Ett tämligen perfekt rum

March 3, 2015

En vacker och nästan molnfri himmel.

Låt den bilden sjunka in ditt marsmedvetande.

3sons enhensredaktion konstaterar dock att en blå himmel med väl valda cumulusformationer är att föredra. Därför är vi troligen arketypen för denna bilds psykografiska marknadssegment.

e95112b0c748c1e6885005382682d21b

I en annan tid i en annan lägenhet så målade min syster ett liknande tak för min systerson Walter. Om läsaren tillåter ett litet sidospår så minns jag det rummet med glädje. Men också med sorg i hjärtat. Glädje för att jag själv bodde där, i en period då värden tycktes vidöppen. Mitt sinne var fortfarande ungt och orört nog att inte befläckats av 00-talscynism och jag var någorlunda nykär. Å andra sidan såg jag för första gången kärlekens förfall i det rummet, och därmed var det rummet instrumentellt i en övergångsperiod.

Om jag ska återkomma till bilden i fråga så tror jag att det rummet är tämligen perfekt. Klängväxtens anspråkslösa väsen, de allmänt otidsenliga men fortfarande mycket vackra möblerna, samt det mörklackerade trägolvets kontrast mot de vitmålade och väl tilltagna snickerierna. Notera framförallt hur svanhalsen får utrymme att breda ut sig i samröre med hålkäls- och kantlister. Som sagt, ett tämligen perfekt rum.