Month: September 2015

Ralph Lauren Home Collection – tidlöst, lyxigt, maskulint, och förbannat ursnyggt!

Ni vet den där känslan då allt svindlar, lungorna snörs åt, ögonen tåras och saliven dreglas medan munnen på samma gång känns torr som en öken.

Den där vidunderliga känslan.

Ungefär så känns det när jag kollar på Ralph Lauren Home Collection.

Det sjuka är att känslan med få undantag infinner sig oavsett om jag kollar på deras ursprungliga kollektion från 1983 eller dess senaste inkarnation från 2015, vilket tveklöst antyder att Ralph Lauren verkligen är något viktigt på spåret.

Den ursprungliga kollektionen presenterades med följande ord:

“There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in.” — Ralph Lauren

Med den programförklaringen ekande I mitt medvetande är det kanske inte så konstigt att jag faller huvudlöst in i Laurens universum, även jag har en vurm för förflutenheten.

Ralph Laurens inredningsfilosofi har beskrivits mycket träffande av Dan Rubinstein som menar att märket är en omtolkning av det förflutna, ett lager-på-lager-förhållningssätt till inredning och en lyxig version av amerikansk “casual comfort”. Vidare menar Rubinstein att (varu)märket har kommunicerat följande lektioner:

  • Sängen är ett blickfång som bör fungera som ett ställningstagande, du ska komponera ditt sovrum som du komponerar din outfit.
  • Genom att väva in aspekter som texturer, färg, mönster, osv. så skapas en helhet som är varm och tidlös, inredning ska skapa ett hem.
  • Återhållsamhet är överskattat, men fokus behövs.
  • Patina skapar en mer lättsam och avslappnad stil.
  • Ortodoxi ska alltid ifrågasättas och eklekticism är helt rätt.

Andra menar att Ralph Lauren målar upp bilder av lyx, äventyr, och skönhet, bilder som har kommit att definiera ”amerikansk stil.” Själv har gärningsmannen sagt att “what I do is about living; it’s about living the best life you can”.

Dock finns det bara så mycket som ord kan kommunicera, så luta er tillbaka och njut av några av mina favoriter:

Ralph Lauren Home Collection 1983:

ralph_lauren_1983

Ralph Lauren Home Collection 1984:

Ralph Lauren-Polo Ad  H&G Sept '84 "There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in." -- Ralph Lauren "There is a romance of living, a beauty in things that endure and have personal meaning." -- Ralph Lauren
Ralph Lauren-Polo Ad  H&G Sept '84 "There is a way of living that has a certain grace and beauty. It is not a constant race for what is next, rather, an appreciation of what has come before. There is a depth and quality of experience that is lived and felt, a recognition of what is truly meaningful. These are the feelings I would like my work to inspire. This is the quality of life that I believe in." -- Ralph Lauren "There is a romance of living, a beauty in things that endure and have personal meaning." -- Ralph Lauren

Ralph Lauren Home Collection 1986:

ralph_lauren_1986

ralph_lauren_1986_ii
Ralph Lauren Home Collection 1987:

ralph_lauren_1987

ralph_lauren_1987_ii
Ralph Lauren Home Collection 2002:

ralph_lauren_2002
Ralph Lauren Home Collection 2005:

2005

Ralph Lauren Home Collection 2011:

ralph_lauren_2011

Ska jag sammanfatta så blir det idel lovord såsom tidlöst, lyxigt, maskulint, och förbannat ursnyggt!

Den här bisarrt vackra videon förklarar varumärkets filosofi:

Färgsättningar från himlen

7bd1d9b66cbb2051a5ccec8b04ba37b4

Jag sjunker ibland ner i min kontorsstol och stirrar på detta kort.

Skulle färgpaletten vara ett vin, och om jag får flumma ut i associationsbanor som den bäste sommelier, skulle jag deliriskt freestyla om idel varma färger med toner av auberginerött/moccanougatrosa/varmbeige/ med en kraftigare accent.

De enkla profilerna med det rena vita samt golven som ser ut att vara behandlade med en svagt jordpigmentbrutenfernissa bara höjer mysfaktorn.

Sedan har jag en grej för planlösningar med många små rum och dörrposter. Att samtiden river ut inkråmet i gamla hus och nedvärderar dess nu otidsenliga dispositioner med serveringsgångar och jungfrukammare fnyser jag åt – för det finns få saker som är så vackert som dörröppningar och att blicka in i rader av rum med subtilt vackra färgsättningar som kompletterar varandra och skapar en helhet. Det bästa är att sådana här miljöer är sjukt enkelt att konstruera och underhålla, synd att så få tar chansen.

grange

Rummet ovan är egentligen lika vackert, men på ett helt annat sätt så filosofin och resultatet är nästan motsatt. Avsändaren är en av 1900-talets främsta inredare Jacques Grange.

Om den tidigare miljön komplimenterar genom likartade färger i olika rum så satsar Grange på frontalkrock. Jag hatar egentligen mintgrönt, men med gammalrosa accenter (dörrfodret!) och möblemang med lila, något murrigt rött, en liten gnutta blågrått och hårt polerat ädelträ blir det hela en supé som jag inte kan motstå. Framförallt med fiskbensparkett och en diskret meanderbård… och titta på hur denna pärla kontrasterar och kompletterar hallen dess vackert rutiga golv och färgpalett med smutsigt ljust marmorgrått och en liksom vitutspädd duvblå.

Weltschmerz

Höstens mänskliga katastrofer har lagt sig som ett skymningstäcke över bloggen.

Men då är det kanske viktigare än någonsin att fly bort från den centraleuropeiska skammen och svenska järnrörspartiet och dess Putinapologeter och in något vackrare.

Något som dom inte kan smitta eller fläcka.

Därför får läsaren ursäkta då de kommande inläggen kommer bli något associativa.

Om svensk commercial art

Ser att Aftonblaskans inredningssajt/webshop Myhome beskriver posters som en trend. Gott så. Vidunderlig har tidigare bloggat om affischer och filar på en separat blogg om konsertaffischer.

Dock så lämnar Myhome en liten besk smak i munnen eftersom deras urval av trendiga posters generellt är väldigt dyra – speciellt med tanke på stora upplagor, mestadels anonym formgivning och producerade med billiga trycktekniker på billigt papper – och eftersom urvalet är homogent och ganska andefattigt.

Det sistnämnda är intressant. Antar att det lätt blir så när det redaktionella innehållet ska sälja till den stora massan. Det är också ganska anmärkningsvärt att förvånansvärt många av affischerna inte uttrycker ett eget formspråk, visar på hantverksskicklighet, eller tar några risker – hela upplevelsen känns som att shoppa på en tråkig anonym flygplats. Lite lustigt blir det också när redaktionen skriver att ”Sverige har många duktiga illustratörer och formgivare, som Lovisa Burfitt och Ylva Skarp – så utbudet av snygga posters är stort här”. Som om svensken är utlämnad till svenska formgivare.

Smaken är dock som baken.

Dock så känns det lite konstigt att Sverige inte kan producera en commercial artist i samma liga som Aaron Horkey, Nicolas Delort, João Ruas, Esao Andrews, Dasha Pliska, DZO Olivier, Landland, Dan Stiles, Akiko Stehrenberger, Tomer Hanuka, We Buy Your Kids, Zakuro Aoyama, Rob Jones, Vaughan Oliver – för att nämna några samtida. Har Sverige någonsin producerade en affischillustratör som kan konkurrera med européer som Gunther Kieser eller Andrzej Pagowski, eller amerikaner som Steve Frankfurt eller Saul Bass?

En liten brasklapp – jag påstår inte att jag har bra koll på svensk commercial art, tvärtom till och med! Men jag vet att jag väldigt sällan har ramlat av stolen när jag kollat på svensk affischkonst – och detta gäller mina hyffsat stora efterforskningar inom film- och konsertaffischer. Kan detta bero på svenska institutioner? Att svenskar anser sig stå över kommersiellt arbete? Att A-kassan varit för hög? Eller är det resultat av hegemonin i svensk formgivning (ljust & fräscht osv.)?

Fördunklade gröna tankar

Under den senaste tiden har mitt medvetande stundtals sjunkit ner i en behaglig dagdröm om att bemästra färgen grönt.

I kontorslandskap och framför skärmarnas drönande skimmer så vandrar tankarna iväg till mossgrönt och jugendgrönt.

Som att leva i konstant morfei armar.

Men när jag står och ska samla tankarna så är allt fördunklat.

När vi använder odet “dagdröm” bör vi kanske betona ordets efterled.

Det grönas flyktighet är också logiskt om vi lyssnar på Picasso:

They’ll sell you thousands of greens. Veronese green and emerald green and cadmium green and any sort of green you like, but that particular green, never.

Exakt så.

Aldrig just den där djävla gröna tonen.

*

Högst orelaterade men vackra rum som definieras av grönt:

Scan+15

f4a6cab4c5d3c95755637cec2c0c586e

Photographers Jamie Beck and Kevin Burg stay at the historic Greyfield Inn on Cumberland Island, GA