Month: October 2015

Maroun Salloums eklektiska vardagsrum

Ordet ”eklekticism” återkommer ofta i inredningsparlörer. Men sällan är det så passande som hos den libanesiskt födda antikhandlaren Maroun Salloums högst eklektiska vardagsrum (seriöst öppna bilderna i ny flik och zooma!).

Salloum_i

Salloum_ii

Salloum_iii

Salloum_iv

Rummet har en originell skönhet, och dess mest utmärkande enskilda beståndsdel är de vackra spanska nygotiska väggpanelerna, som kompletteras på ett högst bedårande vis med viridiangrönt och vitt. När insulinchocken har ebbat ut lägger vän av ordning märke på att rummets övriga attiraljer börjar stå ut och pocka på uppmärksamhet. Allt ifrån stolarna i Ungersk secessionistjugend till de klassicistiska-bysterna samt de utvalda orientaliska och kinesiska objekten är oerhört vackra i sig själv, men tillsammans sammanstrålar objekten till ett enda Objet d’art.

Faktum är rummet bjuder på så mycket ögongodis att det är svårt att välja enstaka objekt – och som den här bloggen alltid tjatar om; alla enstaka objekt harmoniserar i syfte att skapa en helhet. Cristopher Worthland har beskrivit Salloums vardagsrum som ”an attractive and pleasing cohabitation of the Modern and Romantic, masculine and whimsical”. Vidare menar Worthland att trots att det inte syns, så bebos rummet av arv från mellanöstern:

Though literally absent, an Orientalist mood prevails that hints at the discovery of magical treasures, as with Aladdin’s cave. And no wonder, given that the Lebanese M. Salloum spent his childhood in Beirut, where an embarrassment of riches from the Ottoman Empire, China and 19th-century Europe converged.

Salloums barndom I Beirut tycks vara av betydelse och återkommer även i en intervju med The Polyglot. Man ska inte dra för stora växlar – mångfald har knappast nödvändigtvis något med börd att göra – men jag hoppas att denna approach till globalisering och lokalisering sprids; att kulturell särart inte nödvändigtvis behöver betyda ex. svensk inredning för en svensk eller turkisk dito för en turk, utan att vi ser till att bejaka den grundton som de facto finns i våra olika kulturarv, och sedan låter den grundtonen leka med världen som spelfält.

Ett sökande efter tecken på liv

Nyligen så skissade bloggen på ett axiom som leder till att jag letar efter spår av historiskt kontinuum – att ett rum/plats känns tomt på substans om det saknar estetik med drag från det förflutna eller material och processer med historisk förankring. Uttryckt på ett annat sätt; jag letar efter bevis på att just det här rummet/platsen är besjälad med förflutenheten.

Dock är frånvaro av förflutenheten inte det enda som känns främmande i vår samtid. Så i dagens inlägg riktar bloggen sin lens mot sökande efter tecken på liv och axiomet att spår av liv är en grundläggande byggnadssten i sant vidunderlig inredning.

För just livet i form av det mänskliga är ofta frånvarande i både de privata och offentliga rummen. Angående det sistnämnda; om vi hårdrar det så är otvivelaktigt att en stor grupp människor inte ser något speciellt mänskligt, eller vackert, med samtidens offentliga rum där (ny)modernismens ok trycker ner mellanmänskliga relationer och klassiskt humanistiska värderingar. Existensen av denna djupa spricka mellan design- och byggprofessionerna och allmänheten har belagts flera gånger, exempelvis i Catharina Sternudds doktorsavhandling. Byggprofessionernas preferens för s.k. modernism (som för övrigt bör byta namn eftersom paradigmets urkunder skrevs för typ 90 år sedan) sätter sina spår på även interiörer är ledsamt. Om inte annat så bidrar det till sterila rum som inte är anpassade för människor, till skillnad från traditionella interiörer som ofta är byggd med människan som grundplåt. Saxat från Gysinge:

Den första dörröppnaren till god byggnadsvård är när man insett att hus har mänskliga drag. De till och med byggdes ju med människokroppen som måttstock: I tum, i fot, i famn…

Dock så är detta axiom i högsta grad mångbottnat, så därför skissar bloggen detta axiom som en hypostas med följande teorem:

  • Spår av liv i form av djur höjer alla rum

Detta förstnämnda teorem är ett någorlunda enkelt koncept. Djurhudar, kranium, snäckskal… it is all the same… reliker från djurvärlden ger ett djup och en andlig höjd till alla rum.

  • Minnesfragment bör få ta fysisk plats

Ett liv”. Ta dessa enkla ord i munnen och slut dina ögon. Vandra inåt.

Nedvärdera inte dessa kontemplationer till simpla nostalgitrippar utan låt dig i högsta grad inspireras. Trots att samtiden har degraderat forntiden så är det ett misstag att inte manifestera vårt ursprung och våra högst individuella resor, vi är trots allt fortfarande människor och vår (kanske)helt artunika förmåga till självkännedom bör få blomma ut i ditt hem. Vad det konkret betyder är upp till dig.

  • Naturen är livets förutsättning och ändhållplats

Trots civilisation och andra självbedrägerier så är naturen fortfarande livets förutsättning och ändhållplats (av jord är du kommen – jord skall du åter varda, osv.). Hylla livets vagga och ofrånkomliga slut så kommer du bli mer harmonisk.

Detta hyllande kan ta sig i mängd olika konkreta uttryck. Exempelvis via färgval, växte och konstruktionsmaterialval.