Det kan troligtvis läsas mellan raderna att bloggens upphovsman ofta känner sig kluven inför sin samtid. Ett axiom i bloggens värv är att det finns traditioner i byggnads- och inredningskonster som är värda att bevara. Med det sagt så är bloggen inte reaktionär. Därför lever bloggen med postulatet att de samtidstendenser som är värda att hyllas förtjänar full kredd.
Geoff Ramsey är en kanadensisk produkt- och industridesigner som jag hyser en nyfikenhet för och som jag gärna ser mer av i framtiden. Förutom att vara en genuint trevlig människa som bloggaren sprungit in i några gånger så designar Ramsey stundtals med en konceptuell nerv som lockar (just)mig.
Ett exempel är hans klädhängare Wallhax.
Wallhax beskrivs med följande ord:
Själv går jag i brygga, kanske för att igenkänningen är total – det finns få stolar i mitt hus vars ryggar inte är belamrade med kläder – dessutom älskar jag att Wallhax kombinerar klädhängare med en liten platåplats! Jag spenderar ett antal minuter varje dag med att springa runt i huset för att hitta ciggpaket, tändare, handskar, och diverse krimskrams. Summa summarum, Wallhax passar mig som handen i handsken. Wallhax kan köpas på b.la. The Modern Shop för några tusenlappar.
Ramseys andra design som jag vill lyfta fram är hans bänk/soffbord You Are Here, som upphovsmannen beskriver som:
Det är just inkorporerandet av personifierade urbana mappmönster som gör mig så glad för möjligheterna är enorma! Som romantiker är bloggen en stark förespråkare att låta inredningen vara en del av inte bara ett nutida personligt projekt, utan också en i högsta grad sentimental påminnelse om det som en gång varit. Därför skulle jag antingen valt ett kartmönster med stark personlig-mytologisk mening, exempelvis det historia kvarteret i min gamla studiestad där Windham St. möter Prospect St. och där L. gjorde mig ständigt knäsvag och fick mig att älska mig själv. Eller så skulle jag valt Leidens stadskärna, den delen innanför de gamla stadsmurarna. För tänk att vara i ständig närhet till den ståtliga väderkvarnen De Valk med dess sju våningar av ingrodd och vaxpolerad arbetarsvett och majsmjöl … den 900-år gamla gotiska katedralen Pieterskerks ackumulerade århundraden av himmelska fantasier och värdsliga lidanden … resterna av slottet de Burcht … hotellet Mayflowers parasiterande på arvet av sin namnes mytomspunna pilgrimsskepp … biblioteket Thysianas läsrum och samlingar med spöken från tidigare mer namnkunniga ockupanter som Einstein, Descartes, Rembrandt och Spinoza … och slutligen varför inte utvidga kartmönstret till Café De Uyl van Hoogland där jag har för mig att jag sprang in i Ramsey för sista gången, och där en viss Livia berättade sanna brasilianska skrönor om exempelvis hennes mammas rädsla för håriga damer.
Troligtvis skulle just du valt något helt annat.
För möjligheterna är oändliga.
Som sig bör.