känt folk

Hemma hos Freud

Vi läser i DN att Freud är tillbaka, eller i alla fall att psykoanalysen är på modet igen.

Gott så.

Vi har ingenting att tillägga trots att vi (ofrivilligt) läste Freud redan på mellanstadiet, dock så kan vi åtminstone skriva en rad eller två om Freuds känsla för stil – en mening som kändes så skönt att skriva att detta inlägg bara måste ha gömt sig i mitt undermedvetna! Vår utgångspunkt är några gryniga bilder på Freuds kontor i Wien.

Office

Freuds kontor är nästan en karikatyr på det plottrigt borgerliga inredningsidealet där knappt en tum får bestå av tomrum, vilket känns självklart för sekelskiftets österrikiska högre borgarklass. Många av de enskilda objekten såsom läderinbundna böcker, piedestaler och tunga möbler signalerar borgerlighet, men det är i allra största grad ett personligt rum! Exempelvis så skapar det stora skåpet med dess ampuller, glasmonterns krimskrams och de exotiska kuriosaföremålen ett distinkt rum fylld med personlighet.

Freud_s_Desk

Just samlingarna i Freuds kontor är något vi bör lära av. Som med så mycket annat är det ett utryck för långa händelseförlopp och tidsbundna konventioner. Jag har egentligen ingen aning om vad Freud har samlat ihop, om det är talismaner eller bara krimskrams, men för en nutida flanör ser det ut som att Freud har följt den då samtida medelklassimitation av 1800-taletsöverklasspraxis att samla på kuriositeter, en praxis som följde vågor efter vågor av samlingsmanier på sexton- och sjuttonhundratalen där glada (och oftast rika)amatörer samlade ihop och katalogiserade naturvetenskapliga specimen. Detta var innan professionaliseringen av musei- och arkivinstitutionerna, och av det stora vetenskapsparadigmet, och dessa ofta gigantiska samlingar blev inte sällan startgropen för professionaliserade institutioner – exempelvis så var Sir Hans Sloanes personliga samling en grund för British Museum och James Smithsons testamenterade tillgånger och mineralsamlingar var starten för anrika Smithsonian Institution i Washington D.C. Freuds samlande ser ut som antropologiska och humanistiska specimen, vilket var den då rådande kulturella trenden för de övre skikten, vilket kan förklaras genom nationalistiska idéer och tankar om gemensamma kulturer.

Som Dick Harrison skriver i ett nyutkommet nummer av Axess så är det “folkliga hobbysamlandet” på undantag efter att förlorat sin glans och popularitet. Jag tycker att detta är en högst negativ utveckling, delvis eftersom jag håller med Harrison om att samlandet inte bara är materiellt utan i högsta grad en dygd. Dessutom som bilden ovan visar så kan dessa folkliga gytter vara mycket vackra och stämningsfulla. Dock är det en i allra högsta grad otidsenlig samling, inte bara för sin anspråkslöshet utan också på grund av att samtida identitetspolitiska strömningar såsom kulturellt bemäktigande säkerligen skulle förkasta Freuds samling som kränkande.

Couch

Slutligen, Freuds högborgerliga inredning är fylld av överdåd, och mycket rikt på textur. Dessutom så är det ALLTID rätt att drapera möbler med tunga textilier.

Sno Stilen! Hemma hos Jacob Bannon

Jacob Bannon är mest känd för att gallskrika i fenomenala Converge, för skivbolaget Deathwish och för sitt värv som formgivare.

Gott så.

Men idag ska vi prata om hans känsla för inredning.

För ett tag sedan släpptes minidokumentären Rungs in a ladder som på IMDB beskrivs som:

A meditation on life, art, and purpose, ‘Rungs in a Ladder’ centers around Jacob Bannon, an accomplished visual artist and front man for hardcore band Converge, a group that has been carving its own iconoclastic path through the extreme music landscape for over twenty years. Bannon reflects on the formative events in his life as well as his continuing commitment to creation rather than destruction. A commitment that, he explains, is informed as much by anger as it is by survival. The documentary is a single continuous thought that sprawls in multiple directions but ultimately culminates in a sobering and uplifting statement of purpose.

I dokumentären får man glimtar av ett riktigt trevligt hem med en inredning som andas subkulturell estetik, vintageamericana och med en stark mid-century stil. Ta exempelvis Bannons vardagsrum. Mintgröna väggar och målade snickerier, ljuvliga s.k. tablescapes, vintagemattor och kilimer och övergripande genuina material som trä, läder, vävda detaljer, osv.

jb_vi

jb_iv

jb_x

På andra sidan vardagsrummet skymtar en hylla av gudomliga proportioner där övre hyllplan för böcker och nedre hyllplan för vinylskivor separeras av ett plan för diverse esoteriska objekt:

jb_v

jb_i

jb_iii

jb_iiNågot av det vackraste jag sett.

När dokumentären lämnar Bannons hem för skivbolaget Deathwish som tror man att vidunderligheterna är slut…men icke. Detta lagerrum bevisar att alla upptänkliga rum kan bli ljuvliga genom fingertoppskänsla.

jb_viii

Vilket stilleben!

jb_ix

jb_vii

Bannon driver tillsammans med frugan Janelle den allmänt inspirerande inredningsaffären Diamonds & Rust som erbjuder allt ifrån luftplantor till uppfixade möbler, blandad vintageamericana, Pendletontyger och diverse ljuvligt krimskrams. Bilder tagna från affärens Instagramkonto:

diamonds_rust_i

diamonds_rust_ii

diamonds_rust_iii