klassiskt

Dorothy Draper…

Egentligen var planen att bloggen skulle skriva en längre text till Dorothy Drapers ära…men den s.k. sommaren bjuder inte på så mycket ledig tid. Dock så är Draper en av dom där som inte behöver teoretiseras, eller på andra sätt förstås, utan bara upplevas.

draper

Jag behöver väl inte peka ut att detta rum är typ perfekt, och att ord är tämligen överflödiga.

Ljuvligt blått rum av Tom Parr

tom_parr_ii

Tom Parr är ett namn som troligtvis inte kommer upp så ofta i den svenska bloggosfären, vilket är en skam. I en minnesruna benämndes han som “one of the last of the gentleman decorators“, något som låter rimligt, för närskådar man hans biografi nämns kollegor som David Hicks och institutioner som Colefax and Fowler. Med andra ord traditionsrikt, utsökt tidlöst, och ofta tantigt (i ordets positiva bemärkelse).

Parrs kanske främsta rum är i min mening en ljuvligt blå skapelse lokaliserad i en schweizisk villa – ett värdigt rum med symmetri, väldekorerat men ändå luftigt, och fylld med utropstecken. Exempelvis älskar jag höga mörklackade skåp med sådana där fyrklövermönstrade dörrplåtar, den lite mer utsmyckade kantlisten med profilerad svanhals, den underbara mattan med Rocksavage-mönster, vilket för övrigt är en replika från Cholmondeleyslottet (som även kan skådas ovan i porträttbilden) och självklart den odiskutabelt vackra färgsättningen. En något mörkare blå än duvblått, kanske med lite gråa stråk, tillsammans med spridda terratoner.

tom_parr