lägenhetsstyling

Jordbunden cityvåning av Hovey Design

“Svalt”

“Luftigt”

“Ljust”

Dessa tre ord är troligtvis långt mer gångbara i samtidens inredningsmani än Dorothy Drapers intensiva färgsättningar eller Jacob Bannons subkulturella estetik.

Dock så sörjer bloggen inte för det.

Tvärtom så tror vi på mångfald.

Och ibland så dyrkar vi konceptet lika mycket som alla andra.

Exempelvis när Hovey Design stylar för lägenhetsförsäljning.

hovey_i

hovey_ii

hovey_iii

hovey_iv

hovey_5

De ljusa och jordbundna färgskalorna, kombinationen av ypperligt utvald och sparsam inredning samt dekorationselement fyllda med textur, och självklart fingertoppskänslan i långt sagt alla val gör att jag lätt skulle ha köpt denna lägenhet (om jag hade råd) men också att jag skulle sålt den illa kvickt eftersom jag aldrig skulle kunna toppat lägenhetsmasarnas felfria säljinredning. I stort är detta en genuint trivsam och vacker lägenhet som bekräftar samtidsaxiomet less is more, och min egen tanke att inget är vackrare än jordtoner. Sannerligen rum att kontemplera och andas i.

“ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg”

Enligt Trendenser ska en serie mäklarbilder tydligen blivit en snackis.

Gott så.

I vanliga fall brukar bloggen gäspa åt mäklaraktiviteter som syftar för att driva klick. Dock inte denna gång, för dessa bilder är ett genidrag! Full kredd bör ges till det kreativa teamet, som består i Alvhem Mäkleri & Interiör i samarbete med Team Sarah Widman och Rum21. Och inte förglömma fotografen: Helene Smedberg Bernstone.

Notera det himmelskt vackra ljus- och skuggspelet på bilden ovan.

*(L)*.

Alvhem beskriver stylingen som:

Interiören, som handplockats från Rum21, utgörs av grafisk minimalism med kontraster i form av danska designklassiker, orientalisk Kelim och nattsvart marmor. Skrynkligt linne, ruff betong och pulverlackad stål – allt i svartaste svart.

Bloggen dyrkar totalt djävla mörker och klappar således händerna som på en urspårad svartmässa.

I Trendensers kommentatorsfält verkar dom flesta negativa, och Jessica dissar tilltaget med följande resonemang:

bra marknadsföringsvärde men bilderna säger mig att jag skulle känna mig ensam där. Ensligt och dött. Man hör en knappnål falla…

Som om kontemplation vore en dödssynd.

Själv så kanske jag går igång på sådant här för att jag älskar skymningslandskap. Något dör för att återuppstå. Och för att tankarna oftast är som renast i transitonsfaser.