samtid

Tänka rätt är stort men tänka fritt är större, del III

Att en stiltje på bloggen är i full blom är otvetydigt. Jag skyller på ett uns jobb, några gram gräsallergi, en aln Emily Dickinson och flera fot av omstyling i mitt hus. Dessutom tog jag mig en liten paus för att kontemplera över vad jag egentligen vill med den här bloggen, något som utmynnade i en plan för ett flertal inlägg som för tillfälligt lever i limbo i gränslandet mellan mitt inre och min hårddisk.

Dock så ska denna konträra ursäkt till blogg igen doppa sin tår i samtidsdebatten!

Vi läser att en viss Daniel Björk skrivit en någorlunda provocerande krönika i Bon om svenskars bajsnödiga trendängslighet och konformism, samt den uppfriskande tesen att sociala medier lätt till ett kulturklimat där ”driv och vilja” är viktigare talang. Allt med en obarmhärtig stilistisk ekvilibrism!

Vi applåderar ansatsen och nickar någorlunda taktfast med i följande:

Ett litet råd från mig: Följ inte dina drömmar. I alla fall inte när dina drömmar är att ta blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor och ”vackra byggnader” i Paris … Om det är något som Instagram har exponerat är det hur tomma folks liv är … Aldrig att man får se tecken på något slags originalitet. Aldrig att någon berättar något för en som överraskar … Jag tror det är detta som hipsterkulturen utmynnat i: Ett slags estetiserad mainstream helt utan personliga uttryck. Istället konsumerar alla exakt samma saker, på exakt samma sätt … Situationen förvärras av att allmänheten helt saknar smak.

Att likriktning är av ondo står vi för och bloggen får erkänna att vi ibland på elitiskt manér ofta ifrågasätter allmänheten. Dock så lever vi också efter sanningen att folk också bör följa sin egen väg och smak, och därmed fullständigt ignorera vad andra människor tycker.

Dock är det svårt att inte hålla med Björk när han skriver att: ”[d]et fanns dekorum förr i tiden. Man förväntades ha talang innan man följde sina drömmar. Nu är talang något onödigt och i dess ställe finns driv och vilja”. Detta i kombination med faktumet att smak liksom talang är någonting som man faktiskt utvecklar pekar mot att vi troligtvis låter någonting gå förlorat. Nu är svenskens konformitet knappast något nytt, men den totala likriktningen som vi kan se i exempelvis samtida inredning förvärras nog av att elitism är på utgång och klickekonomin är på ingång. Internet har demokratiserat offentliga arenor. Vilket är positivt på många sätt, men där vi en gång i tiden trodde att web 2.0. paradigmet skulle leda till mångfald ser vi snarare en hegemonisk öken av ”blekljusa bilder av kakor, kaffe, blommor”. Som sagt, någonting tycks gå förlorat i en era av Instagramfilter och skrynkligt linne.

Björk har självklart mött motstånd. Somliga tycker att Björk är ”trist generaliserande och raljerande” medan vissa andra tar en medelväg. En kommentator frågar om ”det [är] fult att vara mainstream? Är man helt tom och lever ett meningslöst liv då?”.

Nej.

Livet är så mycket större och vidunderligare än bloggar och Instagram.

Men fråga dig själv om din inredning är ett uttryck för din egen smak eller ett positioneringsspel i samtidens sandlåda. Om svaret lutar åt det senare bör du kanske fråga dig vad både varför och om det är värt det.

*

Blandat vidunderligt hittat i en inspirationsmapp.

mancave_yellowcouch

Titta vilken ståtlig mancave! De dova färgskalorna och djurrelikerna är legio i mancave-estetiken, men fingertoppskänslan i den rutiga heltäckningsmattan, den nästan skirade mattan under glasbordet och framförallt att föra in gula nyanser som accentfärger höjer detta rum. Via To Be a Virginian.

blackbust

Av någon anledning drömde vi häromdagen att vi vandrade i ett varuhus för bystskulptur. Drömmen stod dock ut ur mängden för att byster var svarta. En viss Peter Glenville förstår grejen. De svarta bysterna i hans tyginklädda NYC-boning är ett genidrag.

blackbust_ii

Svarta byster är så lockande att vi slänger in en till. Mycket vackert om någon frågar mig.

84d0afed15a9e086a3135cea17126876

Något liknande den här inramningen skulle jag gärna göra! Via Mari Sugahara Lathrop.

brevpapper

Detta brevkuvert bevisar att inga objekt bör undantas i kriget mot vardagens grådaskiga stilkonformism. Via Modern Girls & Old Fashioned Men.

8330320757_63eca24c47_b

Med åren har bloggen börjat uppskatta fåglar allt mer. Men för att undvika hötorgskonst får det appliceras med stil. Som denna lätt kaotiska upphängning (foto av Diane Kilgore).

earth

psyk

Den italienska affischkonstnären Jessica Rassi känns som en uppstickare i den numera stagnerade rockposterkulturen. Dessa vackra stycken för stonerdoomtrion Earth, och den vackra flumpsykadelikan för de lätt flummiga Colour Haze och Radio Moscow köptes nyligen och bara väntar på att få transporteras till min rammakare. Tjugo euro st. kostade affischerna som är i en upplaga av 70 st. För övrigt bör ALLA kolla in Rassis förloppsbilder som visar hur mycket jobb dessa affischkonstnärer lägger ner för nästan inga pengar.

MELVINS_FINAL

Apropå konsertaffischer så fick jag efter två års kamp #äntligen tag på en av mina heliga graaler – Justin Walshs konsertaffisch för Melvins/Unsane från 2012. Fler bilder kommer inom kort.

 

Samtid, del II

Förutom döden och kärleken så torde det inte finnas något så vidunderligt som musik.

Dessutom, i samtidens alltmer digitala musikklimat så finns det ett egenvärde att låta musiken ta fysisk plats. Vilket i största grad är sant även för inredning. Frågan är dock hur musiken ska ta plats genom inredning? Hemelektronik är ju ofta anskrämligt ful, och idag när folk inte lyssnar på skivor längre så får vi ta till mer radikala tilltag.

En som har tänkt till är Nadia-Anne Ricketts på textilbolaget Beatwoven som använder sig av en datormjukvara som analyserar och visualiserar musik till pixelmönster som senare vävs till textilier genom traditionella sidenvävstekniker. Resultatet är konceptuellt briljant, och ofta ljuvligt!

beatwoven

Själv så har jag alltför många favoritlåtar för att välja en, men om jag någonsin skulle lägga en order, vilket är troligt, så skulle det troligtvis stå mellan Arto Pärts liturgiska klagan De Profundis Psalm 129, eller Imogen Heaps soloversion av Let Go – Frou Frous ljuvliga svanesång över en krackelerande kärlek aldrig låtit bättre – eller varför inte Tragedys käftsmäll och antikärnvapendänga The Day After.

Se mer om Ricketts gärning i den här fina videon:

Samtid, del 1

Det kan troligtvis läsas mellan raderna att bloggens upphovsman ofta känner sig kluven inför sin samtid. Ett axiom i bloggens värv är att det finns traditioner i byggnads- och inredningskonster som är värda att bevara. Med det sagt så är bloggen inte reaktionär. Därför lever bloggen med postulatet att de samtidstendenser som är värda att hyllas förtjänar full kredd.

Geoff Ramsey är en kanadensisk produkt- och industridesigner som jag hyser en nyfikenhet för och som jag gärna ser mer av i framtiden. Förutom att vara en genuint trevlig människa som bloggaren sprungit in i några gånger så designar Ramsey stundtals med en konceptuell nerv som lockar (just)mig.

Ett exempel är hans klädhängare Wallhax.

8343338487_3075e3f5fa_b

Wallhax beskrivs med följande ord:

“Wallhax plays with the tendency to throw a coat over a chair and incorporates it into a wall hook. By the merging a chair into the wall Wallhax animates its surface by suggesting space beyond.”

Själv går jag i brygga, kanske för att igenkänningen är total – det finns få stolar i mitt hus vars ryggar inte är belamrade med kläder – dessutom älskar jag att Wallhax kombinerar klädhängare med en liten platåplats! Jag spenderar ett antal minuter varje dag med att springa runt i huset för att hitta ciggpaket, tändare, handskar, och diverse krimskrams.  Summa summarum, Wallhax passar mig som handen i handsken. Wallhax kan köpas på b.la. The Modern Shop för några tusenlappar.

Ramseys andra design som jag vill lyfta fram är hans bänk/soffbord You Are Here, som upphovsmannen beskriver som:

“You Are Here is a formal exploration of physical place met with the application of mass customization to furniture design.  Any geographic footprint abstracted into its essential positive and negative space can be produced to create a one-of-a-kind piece.  You Are Here allows you to select any urban mapping (ie. an individuals location or landmark) to create a sophisticated piece of modern furniture that is imbued with personal meaning.

You Are Here is individually laser cut from sheet steel that is bent twice and finished with a powder coat. As a simple, and easily manufactured piece, You Are Here can be utilized as indoor/ outdoor bench seating or as an occasional table, and comes in two standard sizes. For interior use, You are Here also has the option of a soft-top seat inlaid into the frame.”

8688990951_e942085f3f_b

Det är just inkorporerandet av personifierade urbana mappmönster som gör mig så glad för möjligheterna är enorma! Som romantiker är bloggen en stark förespråkare att låta inredningen vara en del av inte bara ett nutida personligt projekt, utan också en i högsta grad sentimental påminnelse om det som en gång varit. Därför skulle jag antingen valt ett kartmönster med stark personlig-mytologisk mening, exempelvis det historia kvarteret i min gamla studiestad där Windham St. möter Prospect St. och där L. gjorde mig ständigt knäsvag och fick mig att älska mig själv. Eller så skulle jag valt Leidens stadskärna, den delen innanför de gamla stadsmurarna. För tänk att vara i ständig närhet till den ståtliga väderkvarnen De Valk med dess sju våningar av ingrodd och vaxpolerad arbetarsvett och majsmjöl … den 900-år gamla gotiska katedralen Pieterskerks ackumulerade århundraden av himmelska fantasier och värdsliga lidanden … resterna av slottet de Burcht … hotellet Mayflowers parasiterande på arvet av sin namnes mytomspunna pilgrimsskepp … biblioteket Thysianas läsrum och samlingar med spöken från tidigare mer namnkunniga ockupanter som Einstein, Descartes, Rembrandt och Spinoza … och slutligen varför inte utvidga kartmönstret till Café De Uyl van Hoogland där jag har för mig att jag sprang in i Ramsey för sista gången, och där en viss Livia berättade sanna brasilianska skrönor om exempelvis hennes mammas rädsla för håriga damer.

Troligtvis skulle just du valt något helt annat.

För möjligheterna är oändliga.

Som sig bör.