Inredning från Skandinavien är sällan vidunderlig. Ofta beskrivs den som ”ljus” och ”fräsch”, inte sällan med ideal från en IKEA-katalog, ofta tom & avskalad, många gånger andefattig.

Delvis är problemet i högsta grad politiskt. Folkhemsbygget förde inte bara med sig ett ökat ekonomiskt välstånd utan också expertstyre med von oben perspektiv, rivningshysteri och nya estetiska ideal.

Exempelvis bo-kurser, som under 1940-talet lärde ut ljusa och lätta inredningsideal. Samtidigt som arkitekturarvet revs och omoderna sociala strata skrapades undan för modernistiska dito så bortkaserades tunga garnityrmöbler, mörka och otympliga möblemang och annat med en ”borgerlig smak” med resultatet att vi fick mycket tråkigare inredning.

Bostadskonsulter, arkitekter och experter skulle inte bara skapa ett nytt samhälle utan också en ny människa – vilket i högsta grad inbegrep folks hem. Inte bara fokuserades det på att förbättra svenskens hälsa (vilket samhällsplanerare alltid åberopar) utan också i sann korporatistisk anda förbättra arbetsunderlaget. Saxat från Jenny Björkman:

För som konsthistorikern Gregor Paulsson skrev i en annan av alla dessa skrifter, ”Hur Bo – några ord om den moderna smakriktningen”, utgiven på Kooperativa förbundets förlag redan 1934, gällde det att göra hemmet ”ljust och glatt”. Problemet var emellertid att de allra flesta inte hade så god smak: ”ofta äro tapeterna stormönstrade och därigenom oroliga och ännu oftare så mörka att de ge bostaden en dyster och tung prägel.”

Det ville han och alla de andra som gav ut rådgivningslitteratur till husmödrar ändra på. Att tapetsera ljust var dessutom inte bara en estetisk fråga eller en fråga om de boendes trevnad, utan en ekonomisk fråga. Den som bodde i ett ljust rum arbetade bättre, orkade mer – det fanns det till och med vetenskapliga bevis på.

Samtidigt som den förmoderata arbetslinjen drog med sig rivningsiver och expertstyre så skapades också byggnadsnormer och standarder som i högsta grad cementerade dessa ideal till en grå massa av tråkighet.

Och där är vi fast idag. Det ljusa, lätta och fräscha sammankopplas så ofta med svensk inredning att tom. Sverigedemokraterna nämner Carl Larsson, trasmattor och ljus inredning på sin hemsida. Samtidigt som ”moderna” byggnadsnormer får hus att ruttna.

Men nu lämnar vi politiken och fokuserar på det vidunderliga, den otroliga, fantastiska, enorma, enastående, oerhörda, makalösa, förbluffande, underbara och förunderliga inredningen. Vidunderlig är för mig starka känslor, kanske till och med så starka att de tycks onaturlig. Vidunderlig inredning är ett försöka att skapa lookbook fylld med hjärta & smärta, starka känslor och självklart en odiskutabelt bra smak.

Men kom ihåg, som med kärleken så är inredning som mest vidunderlig när du är ärlig mot dig själv och dyrkar utan förbehåll utifrån din egen smak.